Herr talman! Jag vill som miljöminister lyfta fram att det finns många sätt att engagera sig för den svenska miljön och den svenska naturen och i hur vi ska se till att den står stark och klarar sig undan både föroreningar, global uppvärmning och andra miljöhot som våra hav och vatten möter i dag.

Man behöver inte gå med i ledamotens parti för att påvisa ett sådant engagemang. Exempelvis har mitt parti, Liberalerna, sedan början av 1900-talet drivit dessa frågor, tagit ansvar för svensk miljö, skyddat nationalälvar och kämpat för att vi ska bygga kärnkraftverk i stället för kolkraftverk så att vi kan ta ansvar för vår miljö.

Det finns många sätt att engagera sig i miljöpolitiken och miljöfrågorna, som är oerhört viktiga. Jag kan vara väldigt tydlig med att jag själv tycker att de hamnar i skymundan när klimatfrågan är så oerhört debatterad och diskuterad, inte minst i denna kammare.

Jag uppskattar alltid när ledamöterna läser rapporter och tar initiativ till interpellationsdebatter om miljöpolitik och om hur vi ska värna den fantastiska miljö som vi har i Sverige.

Att vi har miljöfarliga vrak i våra svenska vatten vet vi. Det finns ungefär 17 000 vrak, varav några bedöms vara särskilt farliga. 300 bedöms vara miljöfarliga, varav cirka 30 utgör en akut miljöfara. Regeringen kommer att fortsätta att verka för att vi ska sanera, och vi tar ansvar för dem.

Vilka vrak som ska prioriteras och saneras är det inte regeringen som bedömer, utan det gör Havs- och vattenmyndighetens experter. Jag tycker att detta är en lämplig ordning och att det är så det ska gå till, men jag kommer självfallet att prata med myndigheten så som jag alltid gör om många olika frågor, till exempel havsvind och fiske men också sanering.

Jag uppskattar som sagt att ledamoten uppmärksammar mig på frågan om kemiska stridsmedel.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.