Fru talman! Jag vill återigen tacka Jakob Forssmed för svaret.

Något jag kanske inte tycker har framkommit tillräckligt ordentligt gällande händelsen i Kristianstad där en imam öppnade för våld mot kvinnor är att det han har sagt alltså inte är hans eget påhitt. Det han har sagt om hur man får slå kvinnor är något som står i en sura, det vill säga i en del av Koranen. Jag tänker inte börja rabbla passager från islams urkund här i kammaren, men det är ändå värt att ha det sagt så att man förstår vad detta bottnar i.

Mot den bakgrunden är det kanske inte så osannolikt att uttalanden som det i Kristianstad kan förekomma då och då i Sverige. Att tanken att kvinnomisshandel är okej sprids på det här sättet är ytterligare en aspekt av problemet med islamiseringen av Sverige.

De organisationer som tar emot statsbidrag från Myndigheten för stöd till trossamfund har kopplingar till en rad olika trosuppfattningar – så är det ju – och problem kan förstås förekomma här och var. Ingen är helt utan fel. Men, fru talman, jag vill ändå påstå att det muslimska civilsamhället, som mottar statsbidrag, sticker ut när det gäller tvivelaktigheter och en speciell problematik.

Det kan handla om det jag var inne på innan, det vill säga utländsk finansiering av moskébyggen. Många moskébyggen som är på gång i Sverige har den här kopplingen. Det kan också handla om kopplingar till islamistiska nätverk – vi var inne på Muslimska brödraskapet här tidigare. Vidare kan det handla om olika demokratifientliga uttalanden, som att öppna upp för just kvinnomisshandel. Det kan också handla om krav på särlagstiftning i Sverige, alltså sharia, vilket Sveriges Muslimska Förbund redan för många år sedan öppnade upp för.

Därför undrar jag avslutningsvis vad Jakob Forssmeds bedömning är av varför det är just kring det muslimska civilsamhället som vi ser så många demokratiproblem av det här slaget. Och vad vill statsrådet göra åt den saken?