Fru talman! Tack till energi- och näringsministern för den här debatten! Eftersom detta är mitt sista anförande vill jag inflika att jag inte riktigt fick svar på alla mina tidigare frågeställningar. Men jag hoppas att statsrådet kan återkomma till dessa i sitt nästa anförande.

Hur som helst vill jag som sagt tacka för den här debatten. Det är inte ofta frågor om innovation och tillväxt dominerar nyhetsrubrikerna. Men vi får inte glömma bort att det, när den geopolitiska spelplanen ändras och vi står inför nya teknikskiften, också uppstår nya möjligheter för Sverige. Vi har kunnandet, naturresurserna och de innovativa lösningarna.

Men vi måste också visa politiskt ledarskap. Vi måste visa att vi vill att investeringarna, jobben och välståndet ska hamna i Sverige. Det gör vi inte just nu, fru talman, när vi har företrädare för regeringsunderlaget som hellre ägnar sig åt kulturkrig än sakpolitik och som hellre lägger fokus på allt annat än att lösa verkliga problem – som det faktum att vi har en arbetslöshet som är rekordhög, en tillväxt i EU:s bottenliga och, som sagt, stora utmaningar när det gäller svensk innovationskraft och konkurrenskraft.

Därför måste vi kunna tänka längre än till nästa val. Vi måste ha en idé om vad vi ska leva av i framtiden och hur vi skapar morgondagens jobb och välstånd. Det är det den här interpellationsdebatten handlar om.

Fru talman! För att försöka knyta ihop säcken: Sverige har länge varit ett ledande innovationsland, men det innebär inte att vi kan luta oss tillbaka, särskilt inte mot bakgrund av det läge som vi befinner oss i just nu. Jag hoppas och får också intrycket att energi- och näringsministern delar den bilden. Jag ser fram emot att fortsätta debattera dessa frågor vid ett annat tillfälle.