Fru talman! Tack till energi- och näringsministern för svaret!

De senaste åren har vi sett en minskning av nya investeringsbeslut om elproduktion i Sverige. Det hänger nog ihop med en del av regeringens politik och inställning i frågorna. Det gäller inte minst det som diskuterades här tidigare om vindkraft.

Det är ett problem när vi i Sverige behöver elektrifiera vårt samhälle, eftersom det är den väg vi vill gå både för transportsektorn och för vår industri. Det är många aktörer som inte litar på att det ska finnas el för dem när de behöver den. Det gäller inte minst för de nya industrier som vill etablera sig i Sverige och befintliga företag som vill expandera här, skapa ny tillväxt och nya jobb.

Ett alternativ för att snabbare skapa utrymme för elektrifiering och nya användare i systemet är att vi effektiviserar. Nu hoppar jag medvetet över det faktum att elektrifiering nog också innebär energieffektivisering i sig.

Energieffektivisering är ändå ett område som regeringen har hanterat och fortsätter att hantera styvmoderligt, trots att Energimyndigheten pekar på att det lönsamt går att effektivisera bort ungefär var sjunde kilowatttimme.

Det märker man också om man skrapar på ytan på det svar som energi- och näringsministern lämnade här. Det är först och främst inte beröm i min bok för att man inte tar bort ett stöd som har funnits till småhus. Det vore helt absurt om man skulle göra det.

Det är också sant att energieffektiviseringsmålet är ute på remiss. Men det målet är ganska otydligt, i praktiken inte uppföljningsbart, och regeringen vill inte heller siffersätta det.

Myndigheter, företag, kommuner och enskilda förväntas styra efter ett mål som inte ens regeringen riktigt kan förklara hur det ska mätas. Det är i sig problematiskt.

Dessutom skulle exempelvis energieffektiviseringsdirektivet redan vara infört i Sverige i svensk rätt. Regeringen säger nu att man ska återkomma. Men det är inte tillräckligt när tidsfristerna redan har löpt ut.

Det är heller inte första gången. Efter flera påminnelser beslutade EU-kommissionen nyligen att stämma Sverige för att vi inte infört nya regler för att snabba på myndighetsbesluten om förnybar energi. Där riskerar vi alltså böter. Nu är det ytterligare ett område där utvecklingen går så långsamt att Sverige riskerar den typen av åtgärder från EU.

Ministern talar också om andra satsningar. Jag tänkte att vi också skulle titta på vad som ligger bakom dem. Naturvårdsverkets egen redovisning av läget i Klimatklivet, som görs regelbundet, pekar på en väldigt tydlig brist i detta perspektiv. Merparten av de ansökningar som handlar om att minska elanvändningen får avslag. Man får helt enkelt inte stöd för det i någon större utsträckning. Man får också regelmässigt avslag för åtgärder som sänker fjärrvärmebehovet.

Det som vi talar om här, energieffektivisering, sorteras närmast bort ur Klimatklivet. Det är i övrigt en alldeles utmärkt åtgärd som vi står bakom, har infört och gärna bygger ut.

Vad gäller Kraftlyftet, som statsrådet redan har tagit upp ett par gånger här i dag, framgår det heller inte, i vart fall inte i budgetpropositionens texter, att det ska användas för energieffektivisering.

Inte heller på Energimyndighetens hemsida står det någonting om att det skulle vara syftet med stödet. Det står inte heller någonting i den remitterade promemorian om stödförordningen som finns på regeringens hemsida.

Frågan är ändå var det framgår att Kraftlyftet ska användas till den här typen av energieffektivisering som jag efterfrågar i min interpellation.

Varför hänvisa till Klimatklivet när ansökningar på det området i så stor utsträckning avslås? Vore det inte bra om man siffersatte mål så att det blev lättare att följa upp också på detta område? Det görs fördelaktigt och väldigt bra när det handlar om ny energiproduktion, men där får vi dessvärre vänta på investeringsbeslut.