Herr talman! Tack, ministern, för svaret! Det är lite mer positivt än tidigare svar i samma fråga.

Det här är en väldigt skör fred. Det är minst 327 personer, däribland 136 barn, som har dödats under perioden sedan eldupphör tillkännagavs den 9 oktober. Efter Hamas terrorattack mot israelisk civilbefolkning öppnades ett helvetesgap för palestinier i Gaza. Det Gaza vi kan se nu är ett Gaza i ruiner. Vi hoppas alla på en rättvis och långvarig fred för alla inblandade.

Enligt FN är det 68 000 palestinier som har dödats och 170 000 som har skadats sedan den 7 oktober 2023. Hälften är barn, enligt Läkare Utan Gränser. Samtidigt har hela sjukvårdssystemet i Gaza mer eller mindre kollapsat. Operationer sker fortfarande utan smärtlindring. Som jag skrivit och talat om tidigare är väldigt många i behov av medicinsk evakuering.

Svårt sjuka barn skulle överleva med vård. Då undrar man var Sverige är. Det är nära 17 000 patienter som väntar på evakuering, många av dem barn. Det är kroniskt sjuka och människor med cancer, hjärtsjukdomar och andra svåra tillstånd. Den vård de behöver finns inte på plats – Israel har systematiskt slagit sönder Gazas sjukvårdssystem, kan man säga.

Det finns dock länder som tar sitt ansvar: 16 europeiska länder och länder som Jordanien, Albanien och Norge – som ju också ligger i Europa – har tagit emot patienter. Sverige har inte tagit emot en enda. Det senaste jag såg var att Italien tog emot 20 svårt sjuka och skadade barn. Jag frågar mig fortfarande var Sverige är.

Såväl FN som EU har vädjat om att Sverige ska göra samma sak som dessa allt fler länder, och de får även fortsatt nej. Vid ett möte i oktober 2024 förklarade dåvarande sjukvårdsministern Acko Ankarberg Johansson att Sverige hjälper bäst genom att stötta sjukvården i Gaza på plats. Biståndsminister Benjamin Dousa har uttalat sig om att Sverige i stället ska prioritera stöd till Egypten så att de kan ta emot patienter, och det gör de ju verkligen i Egypten. Det är dessutom ett land som får internationellt bistånd för att kunna ge vård till sin egen befolkning.

Samtidigt är det faktiskt väldigt många vårdgivare i Sverige som gärna ser att vi tar emot patienter här – men utan att det sker på bekostnad av den svenska vården.

Min fråga till ministern är fortfarande: Anser ministern – trots att många länder har lyckats – att processen är för komplicerad för att ens försöka ta emot patienter? Hur ska vi säkerställa att människor får omedelbar hjälp i Gaza?