Fru talman! Tack igen, Lars Isacsson, för interpellationen och även för det uppföljande inlägget!

Jag kommer som sagt att återkomma till Hedemora kommun. Jag tror att det är den bästa vägen att gå.

Men jag vill ändå påpeka att frågan om hur den globala stålmarknaden ser ut inte primärt är ett ansvar som jag bär i regeringen. För att få ett mer högkvalitativt svar ska den frågan nog ställas till antingen näringsministern eller möjligtvis utrikeshandelsministern.

Jag förstår dock den frustration som ledamoten ger uttryck för. Jag förstår också att 20 och 30 uppsagda låter som låga siffror, men det är en betydande del i svenska bruksorter.

Det vi kan göra i Sverige just nu är det som regeringen gör för att försöka bryta lågkonjunkturen. Det är oklart för mig hur det påverkar marknaden för högkvalitativt stål eller stål över huvud taget. Men det vi försöker göra är att bryta den lågkonjunktur som finns, så att det ska komma till fler jobb.

Vi har just nu en konjunkturell arbetslöshet, som drabbar många och som blir tuff för många som blir av med sina jobb. Vi försöker bryta den genom att stärka hushållens ekonomi. Det gör vi genom att sänka skatten på mat, så att det blir billigare att handla mat, och diverse andra saker. Det blir också lite mer lönsamt och enklare att driva företag.

Det är det vi kan göra, utöver de insatser som jag redogjorde för i mitt tidigare inlägg. Vi säkerställer att vi har skyddsnät som fungerar som bryggor mellan jobb men som inte innebär att människor fastnar i långvarig passivitet och långvarig arbetslöshet. Till det finns också alla de utbildningssatsningar som vi gör.