Fru talman! Tack, arbetsmarknadsministern, för svaret!

Den här interpellationen väcktes därför att vi nu ser en mycket allvarlig utveckling inom svensk stålindustri. Den är väldigt tydlig i Hedemora kommun. Erasteels varsel i Långshyttan och nedläggning av verksamheten i Vikmanshyttan, där 500 år av järn- och ståltillverkning nu upphör, sker i en kommun som redan har drabbats hårt av neddragningarna på Setra och Valmet. Det gäller alltså inte ett enskilt varsel utan en kedja av händelser som placerar en hel kommun i ett utsatt läge.

Hedemora har dessutom, som ministern vet, skrivit till departementet med förslag på konkreta lösningar men har ännu inte fått något svar.

Samtidigt pressas svensk stålindustri av en snabbt förvärrad global situation med prisdumpning av lågkvalitativt stål från Kina, en avmattad fordonsindustri och en europeisk marknad där seriösa producenter kämpar för sin överlevnad.

Jag vill tacka ministern för svaret, men jag måste säga att det lämnar en del övrigt att önska. När Vikmanshyttan, Långshyttan, Guldsmedshyttan, Frövi, Degerfors och andra bruksorter återigen möter varsel hade jag väntat mig något mer än generella resonemang om långtidsarbetslöshet och köpkraft.

Här talar vi inte om personer som står långt ifrån arbetsmarknaden. Vi talar om yrkesverksamma stålarbetare med spetskompetens, som är mitt i karriären och som har familjer och bolån. Det är arbetare som i dag får höra att regeringen avser att återkomma till Hedemora kommun.

I sitt svar nämner ministern inte heller den prisdumpning av kinesiskt stål som slår sönder marknaden och som EU håller på att agera mot. Vi står inför en strukturell industrikris men får ett svar som kunde vara hämtat från en allmän debatt om långtidsarbetslöshet.

Hedemoras kommunstyrelseordförande David Aura uttryckte det så här i Södra Dalarnes Tidning: Det är inte Hedemora som ska bära kostnaden för en global kris som staten inte vill ta i.

Det handlar alltså inte bara om lokala varsel. Det är ett systemfel, som kräver systemlösningar.

Fru talman! Jag vill återigen fråga ministern när han avser att faktiskt träffa Hedemora kommun och de lokala facken. De förtjänar ett tydligt besked, inte ett svar som säger: Vi återkommer. Och hur avser regeringen att möta en industrikris som riskerar att radera stålproduktion som har burit Sverige i århundraden?