Fru talman! Det låter på statsrådet som att det pågår någon form av desinformationskampanj i svenska medier, med tanke på att det rapporteras varje dag i nationella medier och i lokala medier om att människor puttas från aktivitetsstöd in i försörjningsstöd.

Fru talman! Nu tänker jag säga följande, och jag tror att ledamöter i kammaren har gjort detta säkert fem gånger i debatter med statsrådet: Arbetslöshetsförsäkringen, akassan, är en försäkring, delvis finansierad av medborgare – frivilligt och av dem själva. Det är inget bidrag. Det är en försäkring, precis som statsrådet förhoppningsvis har en hemförsäkring. Skillnaden är att vi är överens om att akassan delvis finansieras gemensamt eftersom vi vill ha ett solidariskt samhälle, så att den som drabbas av arbetslöshet inte ska bära risken helt själv. Vi har en ömsesidighet i försäkringen.

Att statsrådet gång efter gång, säkert för tredje gången i kammaren, kallar arbetslöshetsförsäkringen för ett bidrag är ett hån mot alla de människor som gör rätt för sig och betalar sin akasseavgift, det vill säga tecknar försäkringen i tron att staten ska hålla sitt löfte den dagen de drabbas av arbetslöshet och behöver nyttja försäkringen.

Det som arbetsmarknadsministern, regeringen och Sverigedemokraterna just nu gör mot äldre långtidsarbetslösa genom sänkningen av aktivitetsstödet är som om ett privat försäkringsbolag skulle sänka och kraftigt försämra villkoren i villaförsäkringen när villan börjar brinna. Det är exakt det som händer just nu.

Fru talman! Jag använder mina sista sekunder av talartiden åt att påminna statsrådet om att akassan inte är ett bidrag. Det är en försäkring.

(Applåder)