Fru talman! Jag vill skicka någon sorts hjälpsignal till mina kollegor om att jag kommer att behöva mer kaffe om jag ska få så här mycket skäll under morgonen, med visst fog, alternativt en skumtomte till. Det kanske också kan hjälpa.

Nu ska jag bli allvarlig och vända mig till Malin Larsson. Jag förstår kritiken och tycker att regeringen förtjänar en del av den. Det är kanske lite väl retoriskt generöst att tala om 442 dagar. Budgeten började nämligen inte gälla då, utan den började gälla den 1 januari. Med det sagt vet alla som kan kalenderåret – det kan numera även mina egna små barn – att det nu har gått ganska lång tid sedan januari, och det är snart julafton.

Ni som har mött mig i debatter tidigare vet att jag har svårt att ge politiska icke-svar och bara repetera en och samma talepunkt. Jag vill gärna att ni, kära ledamöter, ska känna att ni får ett svar.

Det pressas på om när. Jag kan inte säga det, eftersom det inte finns ett datum ännu. Men det jag kan säga och som jag tycker är viktigt att förmedla till kommunpolitiker i Ånge, Sollefteå, Ö-vik och Sorsele, alla som har tagit ansvar för de här frågorna, är att pengarna kommer att komma. Och pengarna kommer inte att brinna inne, precis som jag sa när jag tog den här diskussionen tidigare i år.

Vad är då det närmaste jag kan ge som inblick och förklaring? Till att börja med vill jag slå mig själv lite för bröstet och säga att den här regeringen, till skillnad från tidigare regeringar, har klarat av att börja lägga grunden för ett bredare vindkraftspaket. Det handlar om kommunal ersättning, som vi diskuterar här, kompensationsmodeller till närboende, bygdemedel och intäktsdelning. Allt detta ska öka incitamenten att säga ja men också tacka dem som mycket riktigt, precis som Malin Larsson pekar på, har tagit ansvar i de här frågorna.

Det har dock funnits en önskan från regeringen att göra flera delar samtidigt. Det är därför jag inte vet om det är jag som förtjänar skället, men nu står jag här och tar det och försöker förklara så gott det går.

Jag hade själv varit bekymrad över detta som kommunpolitiker. Jag pantar mitt namn på att de här pengarna inte kommer att brinna inne. De kommer att betalas ut. Men jag förstår att man nu är lite nervös om man har ansvar för en kommuns medel; i vissa fall har man också små marginaler. Man undrar hur det blir när de inte har betalats ut ännu och det är så få dagar kvar på året.

Jag hoppas att det någonstans ändå uppskattas att jag försöker vara så transparent som möjligt, vilket såklart är min uppgift i den här kammaren.