Fru talman, ärade statsråd! Just nu får vi i tidningar runt om i Sverige läsa om människor, ofta äldre arbetslösa, som får sin ersättning – sitt aktivitetsstöd – sänkt till en nivå som innebär att de tvingas sälja sina begränsade tillgångar, kanske sin bil, och börja fundera på att sälja sin bostad därför att de vet att de inom kort kommer att vara beroende av försörjningsstöd, det som tidigare kallades socialbidrag.

Det är inte 1, 2, 10 eller 100 – det är 86 000 personer, enligt Försäkringskassan, som får sänkt aktivitetsstöd. Många av dessa människor är äldre arbetslösa.

Jag är 47. Det ärade statsrådet är 50. Vi har ingen aning om var vi står i livet när vi är 61, fru talman. Det kan mycket väl vara så att vi som nu är på toppen av arbetsmarknaden står där sårbara, 61 år gamla, och letar efter jobb men nekas jobb efter jobb. Så ser nämligen verkligheten ut i dagens Sverige.

Detta är människor som har gjort rätt för sig. Merparten har jobbat, slitit och betalat sin akasseavgift. De har gjort sin del. Men när staten ska stå för sin del, när de ska få den ekonomiska trygghet som krävs, sänker staten ersättningen för just äldre långtidsarbetslösa.

Jag är övertygad om att statsrådet får samma typ av brev som jag får från hundratals långtidsarbetslösa som är desperata. Statsrådet vet nämligen bättre än jag, eftersom statsrådet leder Arbetsmarknadsdepartementet, att situationen inte har blivit bättre sedan beslutet om sänkningen fattades 2024. Det är betydligt svårare för de äldre arbetslösa att få jobb i dag än för två år sedan. Det är 100 000 fler som blivit arbetslösa under den här mandatperioden.

Jag ville ge statsrådet en chans att komma till riksdagen och meddela att regeringen nu ser dessa 86 000 svenskar – de finns; de är av kött och blod – och att regeringen nu är beredd att göra något för den här gruppen. Jag var beredd att komma till riksdagen i dag för att räcka ut en hand till statsrådet och höra om vi tillsammans i riksdagen kan göra något för att rädda dessa 86 000 människor så att vi inte tvingar in 86 000 svenskar i beroende av försörjningsstöd och socialbidrag de kommande veckorna och månaderna. Jag fick dock inget sådant svar, och det är beklagligt.

I slutändan, fru talman, är vi alla sårbara. Det kan vara jag eller statsrådet som om tio år drabbas av en sådan här situation. Det borde vara en påminnelse till oss alla om vår ömsesidighet. De människor som gjort rätt för sig och stått upp för Sverige förtjänar respekt, och med respekt följer ekonomisk trygghet den dag man blir arbetslös.

Jag vill återigen ge chansen till statsrådet. Har regeringen tagit fram nya analyser utifrån uppgifterna i medierna? Är statsrådet redo att vidta några åtgärder för att dessa 86 000 äldre arbetslösa inte ska hamna i beroende av försörjningsstöd hos kommunernas socialtjänster?

(Applåder)