Herr talman! Låt mig inleda med att säga att när vår budget och våra förslag analyserades var det en studie där det påpekades att den unika höjning som vi gör innebär att just ensamstående föräldrar, som har det allra kärvast, får en relativt sett stor del av ökningen. Det var en viktig sak för oss att göra detta.

Sedan är det ingen tvekan om att det i en lågkonjunktur alltid kommer att bli tuffare. I en högkonjunktur blir det lättare. Så har det alltid varit. Men det som bekymrar mig allra mest är den långvariga fattigdom som bygger på att föräldrar aldrig går till jobbet. Den barnfattigdomen är dubbelt farlig. Den är ekonomiskt problematisk – det är också därför vi till exempel inför fritidskortet, som gör att även de barnen ska kunna ha fritidsaktiviteter utan att de pengarna måste konkurrera med till exempel hyran. Men den är också farlig därför att barn som aldrig ser sina föräldrar gå till jobbet utsätts för helt andra långsiktiga risker.

Arbetslinjen är den absolut viktigaste förebyggande insatsen mot fattigdom. Familjer som jobbar, familjer som har en lön, klarar sig mycket bättre än de som aldrig jobbar.

(Applåder)