Herr talman! Vi håller på med en långsiktig och absolut nödvändig omläggning av hela migrationspolitiken. Jag vet att vi tycker olika i sak. Ni vill ha ökad asylinvandring, medan vi vill ha minskad asylinvandring. Men låt mig lägga det åt sidan så länge.

Vi lägger nu om politiken, för den var helt ohanterbar. Det fungerar inte att ha på det sätt som vi hade i många år. Det kom flera hundratusen asylinvandrare till Sverige under en kort tid utan att man hade minsta tanke på integrationsproblemen. Dessutom hade vi ett system där den som fick avslag på sin asylansökan och därmed borde åka hem kunde omvandla den till någonting annat. Och systemet var sådant att många som fick avslag kunde stanna kvar i landet ändå. Dessutom var det ett system som rymde återkommande amnestier eller amnestikrav som skapade osäkerhet om huruvida svensk asyl- och invandringspolitik över huvud taget hade någon röd tråd.

Allt detta var ohållbart. Det skapade osäkerhet både för enskilda personer och för det samlade Sverige: Vad är vårt ansvar? Hur ska de människor som har fått avslag lämna landet? Hur ska de människor som får bifall komma in i det svenska samhället? Vi håller nu på att upprätta en rättssäker invandringspolitik som ligger på en lägre nivå.

För att bredda problembilden något: I Europa är det just nu i snitt 80 procent av dem som fått avslag på en asylansökan till något av EU:s länder som ändå stannar kvar. I Sverige är den siffran nu nere i 20 procent. Det jag vill säga är att hela idén om en ordnad och reglerad asylpolitik och invandringspolitik faller om man inte gör någon skillnad på ett avslag och ett bifall. Det är den som får bifall på sin ansökan som ska stanna – och den som får avslag ska lämna.

Sedan har vi dessutom en arbetskraftsinvandringspolitik som gör att den som lever upp till vissa krav kan ansöka om att få komma till Sverige för att arbeta. De två spåren tänker vi hålla isär.