Fru talman! Trots straffskärpningar, mer hemliga tvångsmedel och omfattande och offensivt polisarbete ligger skjutningarna och sprängningarna fortsatt på en hög nivå i vårt land. Allt fler yngre rekryteras in i de kriminella gängen. Det är djupt oroande. Samtidigt är det kris i kriminalvården med överfulla häkten och anstalter. Det är uppenbart att regeringens åtgärder inte fungerar särskilt väl.

Personer som begår brott ska självklart åtalas och ställas till svars. Det kan också finnas straff som behöver skärpas, till exempel vid vapenbrott, narkotikasmuggling eller sexualbrott. Straffen måste dock alltid vara väl underbyggda utifrån nödvändighet, effektivitet och proportionalitet.

Även rättskedjan behöver hänga ihop, så att de satsningar på till exempel polisen som leder till ett ökat antal ärenden också innebär att dessa kan utredas av åklagare och avgöras i domstolarna på ett effektivt sätt och inom rimlig tid. Så är det inte i dag.

Högerpartierna låter dessvärre ofta känslor, tyckande och ren populism i stället för forskning och beprövad erfarenhet ligga till grund för rättspolitiska åtgärder. Längre straff, förvaringsstraff, sänkt straffmyndighetsålder och särskilda ungdomsfängelser kommer inte att leda till minskad kriminalitet. Åtgärderna riskerar tvärtom att bli kontraproduktiva. Det visar forskning på området.

Särskilt allvarligt är förslaget om att sänka straffbarhetsåldern till 13 år. Forskare och tunga myndigheter, som Åklagarmyndigheten, polisen, Kriminalvården med flera, är mycket kritiska mot att sänka straffbarhetsåldern till 13 år och sätta barn i fängelse. Det är en kritik som de delar med Barnombudsmannen, Rädda Barnen och Justitieombudsmannen, för att nämna några på den långa listan. Förslaget strider mot barnkonventionen, som Sverige var ett av de första länderna att skriva under.

Forskning och exempel från Danmark visar att förslaget kan få motsatt effekt och i stället öka ungdomsbrottsligheten. Gängen börjar i stället rekrytera allt yngre barn. Regeringen borde lyssna på experter, myndigheter och forskning och dra tillbaka förslaget.

För att verkligen minska den grova kriminaliteten och stärka människors trygghet, särskilt i politiskt eftersatta områden, krävs en gemensam politisk vilja att minska klassklyftorna i samhället. I ett samhälle med en väl utbyggd välfärd, där de ekonomiska klyftorna jämnats ut och där människor har en bra bostad och ett jobb att gå till, ökar tryggheten och brottsligheten minskar.

Men i stället för att investera i ett tryggare samhälle prioriterar regeringen stora skattesänkningar, som främst gynnar dem med störst plånböcker. Efter tre år med Tidöpartiernas svältkurer tömmer regeringen statskassan och låter välfärden stå för notan. Den politiken ökar de ekonomiska klyftorna ytterligare samtidigt som vi har en av Europas högsta arbetslöshetssiffror och en växande barnfattigdom. Sverige hör till de länder i OECD där den ekonomiska ojämlikheten ökat mest sedan mitten av 1980-talet.

I Vänsterpartiets budgetalternativ finns en annan inriktning. Vi bygger Sverige starkare samtidigt som vi utjämnar de ekonomiska klyftorna. För att få ned den grova brottsligheten måste mer fokus riktas mot att förhindra rekryteringen av barn och unga till gängkriminalitet. Det brottsförebyggande arbetet börjar med en väl utbyggd välfärd för alla.

Om skolan, fritidsaktiviteterna och samhället i övrigt fungerar väl minskar möjligheterna att rekrytera barn och ungdomar in i kriminalitet. Vi vet att den överväldigande majoriteten av de barn som dras in i kriminalitet har en bristfällig skolgång. Skola, fritidsverksamhet och civilsamhällesorganisationer liksom socialtjänsten behöver få bättre resurser. Det handlar även om insatser på kort sikt, till exempel att sprida projekt som Sluta skjut-projektet i hela landet och det framgångsrika konceptet från Sundsvall där man ger unga möjlighet att arbeta.

Vänsterpartiet menar att regeringen måste ta ett helhetsgrepp och tillsätta en haverikommission för att med utgångspunkt i forskning och beprövad erfarenhet minska skjutningar, sprängningar, dödligt våld och gängkriminalitet. Alla berörda aktörer och myndigheter, som polis, kriminalvård och Brottsförebyggande rådet, och socialtjänst, skola, civilsamhällesorganisationer, relevanta forskare med flera behöver samlas för att ta fram en konkret handlingsplan med både akuta åtgärder och åtgärder på lång sikt.

Vänsterpartiet har utöver detta en lång rad förslag inom rättspolitikens område. De finns med i vårt förslag till budget. Jag tänker redogöra för några av dem.

För att på allvar säkra tryggheten i samhället och i politiskt eftersatta områden vill vi införa trygghetszoner i stället för visitationszoner. I en trygghetszon ska skolor, socialtjänst, polis och andra myndigheter och civila organisationer få extra resurser under en längre period. Syftet är att stärka det brottsförebyggande arbetet genom bland annat ökad närvaro och ett ökat socialt engagemang för att bygga lokalt förtroende tillsammans med och för människorna i området.

Vänsterpartiet avsätter 200 miljoner kronor till Polismyndigheten för det ändamålet, men den totala satsningen uppgår till 500 miljoner och fördelas förutom på utgiftsområde 4 även på tre andra utgiftsområden.

Polisen och tullverksamheten behöver få ökade resurser för att i större utsträckning kunna stoppa narkotika, vapen och sprängmedel redan vid landets gränser. För detta ändamål föreslår Vänsterpartiet en ökning av anslaget till Polismyndigheten med 50 miljoner jämfört med regeringens förslag.

Regeringen vill gärna fokusera mer på brottsoffer, men då måste stödet till brottsoffer riktas rätt. Vi är de första att hålla med om att detta stöd verkligen behöver stärkas. Vänsterpartiet lägger därför fram två konkreta förslag i vår budget på hur det kan ske: öka stödet till våldsutsatta kvinnor och även öka stödet till rättshjälp.

Var femte vuxen kvinna i Sverige har någon gång i sitt liv utsatts för allvarligt sexuellt våld, oftast av en man hon haft en relation med. Att bekämpa mäns våld mot kvinnor är en av de viktigaste feministiska frågorna. Vänsterpartiet vill införa ett paket för att komma till rätta med alla former av våld mot kvinnor. Där ska polis, åklagare och domare ingå. Syftet är att mäns våld mot kvinnor, sexköp och människohandel för sexuella ändamål ska hanteras med ökad kompetens, rättssäkerhet och seriositet i hela rättskedjan.

Vänsterpartiet avsätter därför 30 miljoner kronor, som fördelas med 10 miljoner kronor var till Polismyndigheten, Åklagarmyndigheten och Sveriges Domstolar. Vi vill även öka stödet till kvinnojourerna, som gör ett oerhört viktigt arbete för att stötta våldsutsatta kvinnor och barn.

Inkomsttaket för rättshjälp har inte höjts sedan slutet av 90-talet. Vänsterpartiet vill därför höja inkomsttaket i syfte att ge fler personer tillgång till stödet och en rättvis prövning i domstol. Problemet är framför allt stort i förvaltningsmål och familjemål. Vänsterpartiet avsätter 35 miljoner kronor mer än regeringen till rättshjälp.

Vi vill komma till rätta med välfärdsbrottsligheten. Det ska inte vara möjligt för privata företag som drivs av kriminella gäng att starta och driva till exempel vårdcentraler, vaccinationsmottagningar och HVB-hem. Vänsterpartiet satsar därför 60 miljoner kronor mer än regeringen på Ekobrottsmyndigheten i syfte att dels inrätta en specialenhet för att bekämpa kriminalitet i välfärden, dels införa en analysgrupp eller hubb med experter inom området för att utredningar och kommande lagförslag ska få bättre motståndskraft mot välfärdskriminalitet och organiserad brottslighet.

Vänsterpartiets budgetalternativ bör ses som en helhet. Därför väljer jag att avstå från ställningstagande och i stället hänvisa till det särskilda yttrandet om Vänsterpartiets politik inom utgiftsområde 4.