Fru talman! Moderaterna talar gärna om att värna brottsoffer och att brottsofferperspektivet är prioriterat. Men verkligheten är att Brottsofferjouren nu tvingas säga upp personal, och det är en konsekvens av att regeringen inte har prioriterat brottsofferperspektivet fullt ut. Det är snarare en konsekvens av att regeringen tvärtom har låtit en central del av brottsofferstödet försvagas. Detta blir märkligt i ljuset av regeringens retorik om ett paradigmskifte, där brottsofferperspektivet ska sättas i fokus.

Jag betvivlar inte alls att detta är genuint menat från Mikael Damsgaard eller någon annan regeringsföreträdare, men om man verkligen vill stärka brottsoffrens ställning måste man också värna den organisation som faktiskt möter brottsoffren varje dag i telefon, i chattar och i vittnesstöd.

Jag håller helt med Mikael Damsgaard om att breda satsningar på rättsväsendet också är viktigt för att stärka brottsofferperspektivet och inte minst för att brottsoffer ska få upprättelse. Det är vi helt överens om.

Men det besvarar inte den fråga jag ställde om vad som händer med brottsofferstödet när Brottsofferjouren tvingas göra neddragningar, vilket de nu måste. Jag undrar vad Moderaterna menar med detta. Vem menar man bär ansvaret för att brottsoffren nu kommer att få minskat stöd? Och finns det en annan plan för att kompensera för det här tappet?