Fru talman! Vi kan konstatera att det för en framgångsrik och rak kurs efter ett val är bra att före valet tala om vad som gäller. Vi gjorde faktiskt det på Tidösidan. Vi sa att vi ville verka samman. Vi sa vilken politik vi ville föra. Vi fick väljarnas förtroende.

Men här rör vi oss in i det dimmiga landskapet, där det lyser lite olika lyktor i vilket väderstreck som helst. Vi kan konstatera att Socialdemokraterna ställer upp på migrationspolitikens alla förändringar, inklusive spårbytet, medan Vänstern och Miljöpartiet sätter sin fyr i absolut motsatt riktning och säger att vi ska gå åt det hållet i stället.

Att säga att man kommer överens efter valet är inte att visa respekt för väljarna. Att visa respekt är att säga vad man vill göra tillsammans. Vi kan konstatera att de frågor som vi har ställt till de olika representanterna i replikskiftena har fått tomma svar. Vad gäller spårbytet kan man tänka sig att det kommer att införas en amnesti eller att vår linje kommer att hållas. Man kan tänka sig att kvotflyktingnivån kommer att vara låg eller att den kommer att vara hög. Vi vet inte, och det är ingen som vet.

Jag tog i mitt huvudanförande upp lapptäcket. Det har inte blivit tätare. Det har snarare bara blivit en ram kvar. Man säger att man vill vara emot någonting. Men det vore relevant att säga vad man vill vara för tillsammans. Det är faktiskt väljarna värda att få veta. Jag hoppas att Annika Hirvonen kan lyfta fram tre punkter som är måsten för Miljöpartiet för att ingå i regering med Socialdemokraterna. Tre punkter – det vore väldigt relevant.