Fru talman! Sverige är ett fantastiskt land med vår svenska modell, vår generella välfärd, vårt starka föreningsliv, ett innovativt och starkt näringsliv och vår allemansrätt. Det är ett demokratiskt och fritt samhälle där rättsstatens principer och likhet inför lagen gäller.

Dessvärre ser vi hur många av dessa saker naggas i kanten. Vissa delar börjar till och med spricka. Den fackliga organiseringsgraden sjunker, då politiken ensidigt har gynnat arbetsgivaren. Massarbetslösheten har fått bita sig fast. På tre år har vi fått 100 000 fler arbetslösa i Sverige.

Den generella välfärden utmanas av privatiseringar och marknadstänk, och våra socialförsäkringar och a-kassan försämras eller urholkas. Föreningslivet trycks tillbaka när folkbildningen angrips och kritiska röster hotas. Näringslivets omställning och produktivitetsutveckling hotas av en politik som ser ensidigt på energifrågan och på vägen framåt när det gäller vilka branscher vi ska leva av i framtiden.

Till och med allemansrätten hamnar under press när man försöker privatisera delar av vårt fina land. Demokratin skakas i grunden när förslag om att begränsa rätten att delta i den förs fram.

Men det finns också andra hot – hot som uppstår i spåren av trångboddhet, misslyckade skolresultat, bristande språklig förståelse och kunskap, hög arbetslöshet och kulturella och religiösa normer och strukturer som äter sig in i våra bostadsområden.

För oss socialdemokrater är detta en av de absolut viktigaste frågorna att ta tag i. Att klara av integrationen är en avgörande fråga för Sverige. Sverige ska inte ha några utsatta områden. Vi ska inte ha parallella samhällsstrukturer. Vi ska kunna förstå varandra och göra oss förstådda. Alla ska ha möjlighet att bidra efter förmåga.

Därför har vi socialdemokrater påbörjat ett arbete där vi vill ta bort de utsatta områdena. Vi vill göra det genom en språkpolitik som ger alla möjligheten att lära sig språket och där alla som möter en representant för det offentliga kan vara säkra på att svenska är det huvudsakliga sättet att kommunicera på. Vi vill göra det genom en jobbpolitik som gör att alla som kan jobba ska jobba och där alla barn kan se en förälder gå till jobbet.

Vi vill ha en stadsbyggnadspolitik som ger möjligheter för människor att växa i sitt bostadsområde och en utbildningspolitik där alla kan lyckas. Det är helt enkelt ett samhälle som håller ihop.

För att nå dit kommer det att krävas enorma satsningar på att lyfta människor i det här landet för att alla ska kunna vara delaktiga i att stärka den svenska modellen. Vi ska genom den generella välfärden möjliggöra livsresor – livsresor där alla, som Hjalmar Branting så fint formulerade det, kan nå sina bästa stämningars längtan.

Vi vill ha ett samhälle där full sysselsättning ska prägla arbetsmarknaden och där utbildningssystemet låter människor utveckla sin fulla potential. Vi vill ha ett Sverige där allemansrätten går före privata stränder och ett Sverige som präglas av demokrati, frihet och förvissningen om att vi alla blir behandlade rättvist.

Fru talman! För att vi ska klara av den här integrationspolitiken krävs att migrationspolitiken ligger i fas med de integrationsutmaningar vi har. Åratal av liberala migrationslagar i Sverige har lett till att vi kraftigt har avvikit från övriga EU. EBO har styrt var människor bosätter sig. Det har gjort att vi i dag är i ett läge där vår integrationskapacitet inte har hängt med.

Jag tycker att är det är klokt att då föra en stram migrationspolitik. Det är rätt och riktigt. I det avseendet är migrationspolitiken egentligen en praktisk politisk fråga. Verkligheten, inte idéerna, måste avgöra politiken. Men det finns såklart också grundläggande ideologiska delar i migrationspolitiken.

Sverige har åtagit sig att följa internationellt överenskomna fördrag och regler. Vi har till och med skrivit in dessa regler i vår grundlag. Asylrätten ska värnas. Vi ska följa EU:s bestämda nivåer. Det är vi skyldiga till, och det är på så vis en plikt för oss att göra det.

För oss socialdemokrater samspelar den praktiska politiken med den idémässiga politiken. För att kunna upprätthålla förtroendet i migrationspolitiken i fråga om asylrätten måste integrationen fungera. Det i sin tur bestäms av välfärdens djup, organisering och räckvidd.

På samma sätt måste de områden där vi inte är skyldiga att ta emot människor, till exempel arbetskraftsinvandringen, utformas så att den svenska modellen värnas och den fackliga organiseringen inte undergrävs. Villkor och löner får inte dumpas, och vi vill inte ha undanträngningseffekter i form av ökad arbetslöshet som följd.

Av det skälet driver vi socialdemokrater att arbetskraftsinvandringen ska vara behovsprövad via myndigheter i samverkan med arbetsmarknadens parter. I avsaknad av parlamentariskt stöd här inne, som vi tyvärr inte har just nu, har vi föreslagit att försörjningskravet ska vara dispositivt. Det hade gett den svenska modellen fritt spelrum, och det hade varit till nytta för oss alla.

Utifrån det faktum att Sverige har stora integrationsutmaningar har vi socialdemokrater på vår kongress tagit tydlig ställning för att EU:s miniminivåer ska gälla. Dessa nivåer är ibland flytande, även om asyl- och migrationspakten klargör en del gränsdragningsproblem. Alla gränsdragningar är dock inte heller helt självklara ens med den nya lagstiftningen. Men i frågan om att dra tillbaka gynnande förvaltningsbeslut får det inte råda någon tvekan. Det ska inte ske på summariska och orättfärdiga grunder.

Vi har vidare pekat ut att ett minskat söktryck i Sverige är en önskvärd och nödvändig effekt av att vi lägger oss på EU:s miniminivåer. Med det sagt ska vi fortfarande uppfylla skyldigheterna kring asylrätten; det ska inte råda några tvivel i den delen.

På samma sätt vänder vi oss mot amnestilagstiftningar. Dessa amnestilagstiftningar har gång på gång visat sig vara rättsosäkra. De har skapat problem, vilket har satt människor i kläm senare i processerna. Ordning och reda ska helt enkelt gälla i migrationspolitiken. Av samma skäl vill vi avskaffa EBO, som har skapat så mycket oro, oreda och lidande.

Fru talman! Migrations- och integrationspolitiken hänger samman, som jag har redogjort för i detta anförande. Det är min fasta övertygelse att man inte kan frikoppla dessa två från varandra. Teori och praktik måste helt enkelt hänga ihop. Annars är det inte möjligt att nå ett brett folkligt stöd för den förda politiken, och det är något som i förlängningen bara leder till ett elände och undergrävande av hela migrationspolitiken. Så tycker inte jag att vi kan ha det.

Fru talman! Avslutningsvis vill jag hänvisa till Socialdemokraternas särskilda yttrande och meddela att vi såklart står bakom det.

(Applåder)