Fru talman! Vi diskuterar här en fråga som rör själva grundfundamentet för vårt samhälle: trygghet och värdighet för våra äldre. Våra äldre har genom åren bidragit till uppbyggnaden av landet. Deras arbete och engagemang har varit avgörande för den välståndsutveckling som vi upplever i dag. Ändå står vi inför en situation där för många av våra äldre lever på knappa ekonomiska resurser, trots att Sverige är ett av världens rikaste länder.
Pensionen är inte bara en siffra. Den är ett mått på respekt och det erkännande som vi som samhälle visar för de insatser som våra äldre har gjort. Att för många äldre nu tvingas att leva på alltför små pensioner är inte bara en ekonomisk fråga, utan det är en fråga om värdighet och rättvisa. Därför måste vi gemensamt höja pensionerna och stärka grundskyddet. Vi måste se till att alla äldre får en pension som går att leva på, oavsett hur länge de har haft möjlighet att arbeta eller hur hög lön de har haft under arbetslivet.
Att höja pensionerna är inte bara en handling av generositet, utan det handlar också om vilken framtid vi vill ha. Det ger äldre människor möjlighet att leva värdiga och trygga liv samtidigt som det stärker solidariteten mellan oss. Att människor inte lämnas i ekonomiskt utanförskap visar att vi bryr oss om varandra. Men det stärker också det gemensamma förtroendet för vår välfärd och för varandra.
Att ha arbetat ska löna sig när man går i pension. Det är vi alla överens om. Men alla som är pensionärer i dag har varit med och byggt upp vårt samhälle, oavsett vad de har arbetat med och om de föddes här eller invandrade senare. Storleken på lönekuvertet är inte alltid ett mått på hur mycket man har ansträngt sig i livet. Även de med låga löner har arbetat hårt och borde ha en pension som det går att leva på utan att behöva vända på varenda krona eller stå utan mat i slutet av månaden. Vi måste säkerställa att vi har en grundtrygghet för alla där inte en enda pensionär, oavsett vad de arbetat med, vad de tjänat eller om de invandrat till Sverige, lever i fattigdom och otrygghet.
Pensionen är alltså en jämlikhetsfråga, men den är också en jämställdhetsfråga, fru talman. Tre fjärdedelar av alla som får del av garantipensionen, den huvudsakliga grundtryggheten i pensionssystemet, är kvinnor. Formulerat på ett annat sätt finns det tre gånger så många kvinnor med låga inkomstpensioner som det finns män. Det speglar den ojämställda arbetsmarknaden förr i tiden, då kvinnor lönearbetade mindre än män och hade betydligt lägre löner.
Men det speglar också den ojämställdhet vi fortfarande har på svensk arbetsmarknad i dag. Yrken där majoriteten är kvinnor har i högre grad lägre löner. Kvinnor tar ut längre föräldraledighet. Dessutom sliter kvinnor inom ansträngande yrken, exempelvis vården, ut sig tidigare och måste sjukskriva sig eller gå i pension i förtid. Därmed hinner de inte tjäna in lika mycket till pensionen. Dessa problem måste vi åtgärda. Men det är också tydligt att en höjning av pensionerna och en förstärkning av grundtryggheten är en central jämställdhetsfråga.
Fru talman! Vi har motioner med konkreta förslag för att stärka svenskarnas pensioner som kommer att avhandlas i en debatt nästa år. Men de flesta beslut som rör svenskarnas pensioner hanteras i dag i Pensionsgruppen, som Miljöpartiet sedan ett par år tillbaka är välkommet i.
I Pensionsgruppen arbetar alla partier för att nå konsensus om de viktiga förändringarna av pensionssystemet för att undvika ryckighet och säkerställa att pensionssystemet håller över tid. Det är i grunden ett bra system. Vi i Miljöpartiet tänker fortsätta att vara med och arbeta konstruktivt för högre, mer jämställda och mer hållbara pensioner, för alla har rätt till en värdig och trygg ålderdom.
Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslut skulle fattas den 10 december.)