Fru talman! Tack för väldigt många relevanta och angelägna frågor. Jag ska försöka att bocka av dem lite systematiskt.

Först till det så kallade forskningsläget. Många refererar till Danmark och erfarenheterna av sänkt straffmyndighetsålder. Jag har varit inne på det tidigare. Det var en generell sänkning till 14 år som varade i 18 månader. Det var en kort tid, och det är svårt att dra slutsatser. Under alla omständigheter ska vi inte sänka straffmyndighetsåldern generellt. Om vi kommer tillbaka på det sättet under det nya året riktar vi oss mot dem som har begått de allvarligaste brotten.

Jag säger det igen. Det är de cirka 50 under 15 som nu är föremål för bevistalan – som har begått mord, mordförsök, skjutningar och sprängningar kopplade till det. Det är målgruppen, och det är den målgrupp som det har visat sig att den sociala sidan av systemet har väldigt, väldigt svårt att hantera. Det blir dåligt för de barnen. Det blir dåligt för offren för den brottslighet de är involverade i. Det blir också väldigt dåligt för samhällsskyddet.

Det här är målgruppen. Detta är någonting annat än den danska modellen, och det gör att jag tycker att många generella referenser i hög grad försvagas.

En annan aspekt som sällan tas upp är samhällsvinsten av att riktigt farliga personer är inlåsta. Sedan kan den inlåsningen ske på olika sätt. Det kan vara statlig ungdomsvård eller kriminalvård. Själva omhändertagandemomentet har vi nu pratat mycket om. Jag tror att alla här inne är med på noterna. Ingen vill att någon 13-, 14-, 15- eller 16-åring ska behöva vara inlåst. Sedan är det i vissa fall en realitet att det är nödvändigt. Då är min fråga: Vilken del av vårt system är bäst skickad att hantera det?

Vi bedömer i likhet med utredaren – och det uppfattar jag att en bred majoritet i riksdagen också gör – att kriminalvården har väldigt goda förutsättningar när det gäller 15-, 16- och 17-åringarna.

Skolverksamheten ska vi gärna komma tillbaka till. Den är förstås helt central. Det här med digitaliseringen är ju inte ett uttryck för att det ska vara digital undervisning i stort. Det här handlar om att man möjligtvis ska kunna möta vissa specifika behov i ett enskilt fall, men det är ingen generell modell för undervisning vi talar om.

Vi får komma tillbaka till alla innehållsfrågor när det gäller anstalterna. Jag tror att de kommer att bli utmärkta och ha väldigt goda förutsättningar att göra det mycket bättre än vad systemet har lyckats med hittills.

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut skulle fattas den 10 december.)