Fru talman! Justitieministern och jag är överens om väldigt mycket; om vi inte har lyckats förhindra brotten och de ändå har begåtts ska man lagföras och avtjäna de straffen – absolut!

Det är bra att vi kvitterar varandras bild att Kriminalvården inte klarar av den här utbyggnadstakten. Nu är problemet att jag är i opposition i riksdagen och att justitieministern är den som har ansvar för detta och leder myndigheten i arbetet.

Det är alltid fint när en erfaren KSO får tjäna staten och göra utredningar. Jag tror att det är bra. Vi har kollegor här i riksdagen som också tar fram förslag om det här. Men det går för långsamt. Jag har uppfattat att utbyggnationen i Kalmar ger ungefär 400 platser till. Man når inte ens upp till de 500 platser som behövs, och enligt mina beräkningar skulle vi behöva 30 sådana anstaltsbyggnationer.

Återigen: Vad gäller Trygghetsberedningen har vi haft förmånen att få rösta igenom en del av förslagen; det handlar om fotboja. Det uppskattas att den propositionen kom och att denna möjlighet gavs. Men de övriga delarna kvarstår. Det är fråga om grunden i Kriminalvårdens arbete Bättre ut och samarbetet med regioner och kommuner. Jag tror att både brottsoffer och de som inte ska bli förövares brottsoffer väntar på de här propositionerna.

Jag uppskattar också att samordnaren har kontakter. Jag var förra veckan i Hagfors, en kommun som är helt redo att göra det här. De har haft kontakt med samordnaren, men de får fortfarande inte något besked. Kommunerna är redo. Vad är det som gör att staten inte ger besked, så att vi får den här utbyggnaden?