Fru talman! Jag tackar för svaren.

Regeringens politik undergräver faktiskt det förebyggande arbetet. Ni investerar inte det som behövs i välfärden, i skolan och i kommuner och regioner så att de kan anställa fler lärare, kuratorer, psykologer, socialsekreterare och så vidare för att möta de här barnen, som verkligen behöver stöd och hjälp. Ni gör tvärtom, Gunnar Strömmer. Ni skär ned på välfärden. Det verkligt förebyggande arbetet är ju att se till att vi får en stark välfärd som kan möta de här behoven.

Jag vill återgå till förslaget om att sänka straffbarhetsåldern. Jag tycker inte att jag fick något riktigt svar på min fråga.

De tunga remissinstanserna – polisen, Kriminalvården, Domstolsverket, Åklagarmyndigheten med flera – är jättekritiska, som jag nämnde tidigare. Varför lyssnar ni inte på de här experterna? Det hjälper inte att sätta 13-åringar i fängelse. Det får motsatt effekt.

Vi kan titta på Danmark. De sänkte straffbarhetsåldern från 15 till 14 år. Då ökade ungdomsbrottsligheten, eftersom gängen i stället började rekrytera allt yngre personer. Då gick man tillbaka till det ursprungliga förslaget. Varför tittar ni inte på detta? Varför lyssnar ni inte på experterna och forskningen på området och ser till att inte gå vidare med detta förslag?

Självklart måste vi hantera barnen som begår de riktigt allvarliga brotten. Men det måste vi göra på ett annat sätt. Vi måste se till att de här barnen får en väg ut ur kriminaliteten och en väg in i samhället i stället. De ska få stöd och hjälp för detta. Man måste ha personal som har rätt kompetens och rätt utbildning för att möta de barnens behov.

Det är klart att det måste få konsekvenser att begå de här absolut allvarligaste brotten, som har begåtts. Men vägen framåt är inte att sätta barn i fängelse och att sänka straffbarhetsåldern.

(Applåder)