Fru talman! Just i år, jämnt 80 år efter Förenta nationernas bildande, befinner sig världen i en mer osäker och farlig situation än på mycket länge. I öster har vi ett Ryssland som för snart fyra år sedan attackerade och invaderade sitt grannland, det demokratiska Ukraina, och som med detta inte bara orsakade ett obeskrivligt lidande och tiotusentals dödsoffer både i Ukraina och i Ryssland utan också underminerade hela den europeiska säkerhetsordningen.

Hela Europa rustar nu upp för att kunna försvara sig mot det hotet. Vi tvingas lägga miljard efter miljard på stridsbåtar, stridsvagnar, stridsflyg, luftvärnssystem, attackrobotar och ammunition för att bygga upp ett försvar som är så starkt till lands, till sjöss och i luften att ingen ens ska våga tänka tanken att ge sig på oss. Vi gör det inom ramen för försvarsalliansen Nato tillsammans med våra grannländer i Norden och runt Östersjön.

Detta är ingenting som vi har önskat oss utan något som vi har tvingats till av Rysslands aggressivitet. Det är en aggressivitet som inte började 2022 med Ukraina, inte heller 2014 med Krim, inte heller 2008 med Georgien utan går långt tillbaka i tiden. Vi har levt med den länge och kommer dessvärre att behöva leva med den under överskådlig tid.

De sammanlagda kostnaderna för försvaret och samhällets krisberedskap ökar med över 100 miljarder kronor per år mellan 2024 och 2027. Det är en ökning med över 80 procent. Det är klart att det är pengar som vi mycket hellre hade velat lägga på skola, sjukvård, omsorg, vägar, järnvägar, brottsbekämpning och social trygghet. Men vi har inget val. Vi måste ta dessa kostnader på grund av det nya säkerhetspolitiska läget, för vår demokrati vilar på vår nationella självständighet. Kan vi inte försvara vår nationella självständighet när den hotas har vi snart ingen demokrati kvar.

Vi vet att vi kommer att behöva ha dessa försvarsutgifter och utgifter på andra områden i det nya säkerhetspolitiska läge som vi befinner oss i. Där finns det ingen partipolitisk konflikt. Konflikten finns i hur det hela ska finansieras.

När man frågar regeringen om hur det ska finansieras är svaret: inte alls. Alltihop, och mer därtill, ska lånas upp. När man läser regeringens tabeller i budgetförslagen ser man hur regeringen nu planerar för ett skenande budgetunderskott de kommande åren.

År 2024 blev underskottet 104 miljarder kronor. I år ska det bli 111 miljarder kronor. Nästa år ska det bli 167 miljarder kronor. År 2027 ska underskottet bli 181 miljarder kronor. Det ökar alltså med 75 procent på fyra år, enligt vad regeringen själv räknar med. Varje år läggs detta växande underskott till en allt större statsskuld. Det här går inte i längden.

Vi ser en regering som har tappat kontrollen över ekonomin och som fortsätter att sänka skatterna, framför allt för de allra rikaste, trots att man har dessa enorma utgifter framför sig. Då tar man en springnota, lånar upp pengarna av utländska banker och skjuter betalningen på framtiden. Det går helt enkelt inte ihop!

Det hela börjar påminna om hur den borgerliga regeringen i början på 90-talet tappade greppet om statsfinanserna och vi fick ett budgetmoras som Göran Persson sedan fick ordna upp. Dit vill vi inte igen, men det är tyvärr dit vi är på väg med den här regeringen och det budgetförslag som ligger på riksdagens bord.

Fru talman! Utvecklingen i öster med Rysslands attack på Ukraina har alltså, som jag sa, satt den regelbaserade världsordningen i gungning. Det ser vi alla. Men också utvecklingen i väster, i USA, är starkt oroande.

Det började med att Trump, innan han ens hade hunnit tillträda, krävde att USA skulle ha Grönland och att man sedan skulle lägga beslag på Panamakanalen. Han sa att man borde göra om Gaza till något slags semesterparadis. Sedan inriktade han sig på att försöka lägga beslag på Ukrainas naturtillgångar.

Just i dag ser vi ett USA som inte deltar i Natos utrikesministermöte. Det är första gången på 25 år. Det sprider naturligtvis ytterligare osäkerhet i Natokretsen.

Ser vi sedan hur man just nu beter sig i Karibiska havet kan vi inte säga annat än att det är oacceptabelt. Man har dödat över 80 människor genom att beskjuta båtar som påstås smuggla narkotika. Låt mig bara göra en sak klar: Det spelar alltså ingen roll om man misstänker narkotikasmuggling – man har inte rätt att döda för det. Man har rätt att borda båtarna, och man har rätt att gripa de misstänkta. Men man har inte rätt att kallblodigt döda dem.

Nu finns det till och med ett exempel där man först sköt sönder en båt, och när man sedan såg att det fanns överlevande som försökte rädda sig upp på vraket sköt man ytterligare en salva, så att man verkligen skulle döda dem. Det fallet väcker nu stark kritik från både demokrater och republikaner i USA, vilket trots allt är ett friskhetstecken.

Detta rör sig inte om brottsbekämpning. Det är inte krigshandlingar. Det är utomrättsliga avrättningar eller, i vardagligt tal, mord.

Det blir inte mindre stötande när Trump samtidigt benådar en verklig knarksmugglare. Honduras förre president hade i USA dömts till 45 års fängelse för att ha medverkat till att smuggla in tonvis med kokain. Men just denne knarksmugglare verkar vara Trumps personliga vän, och han är nu en fri man, släppt från fängelset i USA.

Över huvud taget inger det här beteendet i Latinamerika stark oro. Det är som om vi är tillbaka i en situation där USA betraktar Latinamerika som sin bakgård, precis som man gjorde under Monroedoktrinens dagar på 1800-talet. Det är mycket oroväckande. Det kommer inte att accepteras i Latinamerika. Det kommer att leda till ökade spänningar.

Detsamma gäller förhållningssättet i de pågående Ukrainaförhandlingarna. Där finns också mycket som är djupt oroväckande. Här framstår det som att USA i stor utsträckning har tagit till sig den ryska världsbilden och nu pressar Ukraina till en hård och orättvis fred.

Det är, fru talman, extremt viktigt att EU nu fortsätter att stödja Ukraina, både politiskt i förhandlingarna och fortsatt ekonomiskt och militärt. Stödet börjar krackelera på sina håll – högern i Ungern länge har uppträtt som Putins stödjepunkt i EU, och nu hör vi också att ett av högerpartierna i Italien, Lega Nord, börjar svaja. När man ser sådant är det glädjande att det här i Sverige finns ett fortsatt starkt och enhälligt stöd för Ukraina. Det behövs mer än någonsin.

Fru talman! Jag nämnde tidigare USA:s attacker på båtar i Karibien och hur de bryter mot både krigets lagar och all annan internationell rätt.

Detsamma har vi sett i Gaza under de senaste åren, från Hamas sida med angrepp på civila, gisslantagande och fruktansvärda övergrepp, inte minst under terrorattacken den 7 oktober 2023. Men vi ser det också från Israels sida.

I början av september reste vi, en delegation av riksdagsledamöter, till Israel och Palestina för att med egna ögon se vad som händer. Resan organiserades av Svenska kyrkan och Diakonia, och representanter från fem av riksdagens åtta partier deltog i resan.

I Sderot, en israelisk stad strax utanför Gaza, träffade vi israeler som upplevt Hamas terrorattack i oktober 2023. Det var skakande berättelser som vi då fick ta del av. Men vi åkte också upp till en utsiktspunkt där vi kunde se Gaza mot horisonten. Jag befann mig på samma ställe för 13 år sedan på en motsvarande resa. Då kunde vi se Gaza Citys skyline med sina höga hus som avtecknade sig mot Medelhavet. Men nu, i september 2025, var så gott som allting borta och jämnat med marken. Det var bara rykande ruiner kvar.

Bilderna från Gaza visar ett månlandskap. 70 000 är döda, och en helt traumatiserad befolkning ska nu leva i ruinerna efter de massiva bombningarna. Barn har lemlästats och fått genomgå amputationer utan bedövning. Många fler barn kommer att dödas och skadas under många år i framtiden av de blindgångare, alltså osprängda granater, som ligger gömda i rasmassorna.

Senare under veckan åkte vi upp till Västbanken, och då besökte vi de palestinska byarna. De utsätts nu för alltmer aggressiva attacker från extrema israeliska bosättare som slår sönder palestiniernas solpaneler och vattenledningar, som de är beroende av för att få el och vatten, och som bryter sig in i palestiniernas hem, misshandlar och hotar dem och ibland, vilket vi såg exempel på, till och med dödar dem. Bosättare angriper palestinier när de skördar sina oliver och palestinska barn när de går till skolan. De har nu också beväpnats med automatvapen direkt ur händerna på de extrema ministrarna i Israels regering.

Så sent som i dag fick jag nya rapporter om att Israel river palestinska hus i just det område, Masafer Yatta, som vi besökte. Vi hör också att Israel förbereder nya bosättningar på Västbanken trots att Internationella domstolen entydigt slagit fast att det strider mot internationell lag.

Fru talman! Detta måste det internationella samfundet reagera mot. Vi kan inte ha dubbla måttstockar. Lika väl som Ryssland måste ställas till svars för sina krigsbrott i Ukraina måste Israel ställas till svars för sina brott i Gaza.

Internationella brottmålsdomstolen, ICC, gör bedömningen att Israel har begått krigsbrott och brott mot mänskligheten. Därför har man utfärdat en arresteringsorder på Benjamin Netanyahu. För det har ICC nu utsatts för omfattande sanktioner av USA, riktade direkt mot ICC:s åklagare och domare. Man har bland annat fryst deras tillgångar i USA och stängt dem ute från det amerikanska finansiella systemet, vilket har fått omfattande konsekvenser för enskilda domare och åklagare. Också det är ett flagrant brott mot internationell lag. Det kan inte accepteras. Omvärlden måste reagera med kraft mot USA:s försök att lamslå Internationella brottmålsdomstolen.

Vi socialdemokrater föreslår i vårt budgetförslag att ytterligare 10 miljoner kronor ska sättas av för att understödja ICC i arbetet med krigsbrott begångna både av Israel och av Hamas i samband med Gazakriget. Nu har ju det budgetförslaget fallit, och det beklagar vi. Vi kan inte yrka på det, men det hade sannerligen behövts i ett läge som detta för att visa fortsatt starkt stöd för internationell lag.