Fru talman! Precis som ledamoten Karlsson är inne på är det just det faktum att Palestina är part i ICC:s stadgar, Romstadgan, som gör att ICC haft en pågående utredning efter det att Palestina anslöt sig 2015 – jag tror att utredningen startade 2019. Då kunde man också agera med avseende på de saker som skedde från och med den 7 oktober och framåt.

Jag tycker att detta är en otroligt fin grej med internationell rätt. Hamas terrorister, som angrep civila och militärer i Israel, kan utredas för brott eftersom de är palestinska medborgare – och därmed även Palestina som stat. Och de brott som Israel har begått på palestinskt territorium, i Gaza och även på Västbanken, för den delen, kan utredas genom Palestinas deltagande.

Jag håller inte med om beskrivningen av smörgåsbord – det finns en tydlig skillnad. Tittar man på erkännandefrågan historiskt ser man till exempel erkännandet av Kosovo, som skedde under Carl Bildts tid som utrikesminister; jag har inte det exakta året i huvudet. Då gick den svenska borgerliga regeringen – det kan till och med ha varit en minoritetsregering – fram och erkände Kosovo som stat. Vänsterpartiet tyckte inte att det då var läge att erkänna Kosovo som stat, men vi har aldrig sedan dess kritiserat det. Ett erkännande är ett erkännande. Det är ett beslut som Sverige har stått för, och då står vi fast vid det.

Detta ser vi inte från högersidan. I stället ser vi att man attackerar Palestina om och om igen.

Det vi behöver göra i det här läget, om vi ska stå upp för internationell rätt och om vi ska värna det lilla sköra fredsavtal som finns och till viss del är en illusion, är att faktiskt stå upp för staten Palestina, så att Israel och Palestina blir mer jämbördiga parter i det här läget och så att vi till slut kan nå fram till fred och frihet för alla människor i regionen. Det är klart att det är en lång väg dit, men jag tror att det är bättre om vi i Sverige vidhåller de erkännanden vi faktiskt har gjort.

(Applåder)