Fru talman! Jag inleder med att yrka bifall till utskottets förslag till beslut och därmed till regeringens proposition Skärpta regler för villkorlig frigivning.

Fru talman! Sverige befinner sig i ett av de allvarligaste lägena i modern tid. Gängkriminalitet, grovt våld och återfallsbrottslighet visar sig på olika sätt i vårt samhälle. Människor begränsar sina liv, föräldrar oroar sig och äldre känner sig osäkra i sin egen vardag.

Medan polis och åklagare kämpar i frontlinjen måste Kriminalvården stå för det sista skyddet, skyddet mot brottets återkomst, mot dem som gång på gång visar att de är beredda att skada andra för egen vinning.

Men, fru talman, vår straffrätt har inte hängt med verkligheten. Alltför ofta har fokus tidigare legat på rådande praxis i stället för på samhällsskydd och på förmildrande omständigheter i stället för på brottsoffrens behov av trygghet och upprättelse. Givetvis förtjänar alla en andra chans, men vi kan inte ha ett system där alla får samma fördelar oavsett om de är förstagångsförbrytare eller livsstilskriminella.

Kristdemokraterna har länge varit tydliga: Den automatiska frigivningen måste bort. Den som inte deltar i behandling, utbildning eller missbruksvård ska inte släppas ut i förtid.

Fru talman! För två år sedan gav regeringen tydliga tilläggsdirektiv till utredningen om ett förstärkt samhällsskydd. Det var nödvändigt. Ursprungligen startades utredningen efter påtryckningar från oss som var i opposition under förra mandatperioden.

Betänkandet Ett ändamålsenligt samhällsskydd presenterades förra sommaren, och det lade grunden för det regeringen nu går vidare med att genomföra. Man går vidare för att verkligheten kräver det, för att brottsoffren kräver det och för att svenska folket förtjänar det.

Fru talman! Propositionen är en del av en större omläggning. Regeringen lägger tillsammans med Sverigedemokraterna om kriminalpolitiken i grunden. Detta sker utifrån ett enkelt men avgörande perspektivskifte: samhällsskyddet först, brottsoffren först, tryggheten först. Det ska inte längre vara gärningsmannen som är utgångspunkten utan de människor som drabbas. Det ska vara barnen som rekryteras till gäng, kvinnorna som utsätts för våld, de äldre som luras på sina besparingar och alla de som varje dag oroar sig när de i medierna ser och hör om skjutningar, sprängningar och andra grova brott.

I dag släpps en dömd person i regel ut efter två tredjedelar av straffet, oavsett om personen är motiverad eller farlig eller har vägrat delta i behandling. Det är ett stort misslyckande. Det är inte rimligt att återfallsrisken, som är central för samhällsskyddet, inte ens får beaktas. Det är inte rimligt att någon som bedöms som farlig för andra ska släppas ut i förtid. Det är inte heller rimligt att misskötsamhet måste vara av särskilt allvarlig karaktär för att få konsekvenser. Därför föreslår regeringen skärpningar, och Kristdemokraterna står helhjärtat bakom dem.

Fru talman! Kärnan i propositionen är att man ska avtjäna tre fjärdedelar av strafftiden i fängelse i stället för som nu två tredjedelar. Det innebär att den som dömts för allvarliga brott sitter längre tid på anstalt – längre tid utan möjlighet att begå nya brott, längre tid utan möjlighet att rekrytera unga och längre tid då samhället är skyddat. Det handlar om konsekvens. Det handlar om trovärdighet. Ett straff ska faktiskt avtjänas.

Införandet sker stegvis, först för straff om sex år eller mer, därefter för straff om tre år och till slut för samtliga straff, när Kriminalvårdens kapacitet tillåter det. Det är klokt, det är realistiskt och det är nödvändigt.

Vi föreslår dessutom att prövotiden efter frigivning ska förlängas till minst två år och att villkorlig frigivning som huvudregel ska vara förenad med övervakning. Det gör att samhället kan följa upp, ställa krav och reagera på återfallsbeteende.

Fru talman! Misskötsamhet på anstalt ska få konsekvenser. Det ska inte längre krävas särskilda skäl för att skjuta upp en villkorlig frigivning, utan det ska räcka med att skäl finns. För dem som är mest samhällsfarliga – personer dömda för grova våldsbrott eller brott i organiserad form – ska villkorlig frigivning kunna skjutas upp sex månader åt gången om det finns en konkret och beaktansvärd risk för återfall i allvarlig brottslighet.

Det är kraftfulla verktyg, men framför allt är det nödvändiga verktyg.

Fru talman! Vi måste våga säga det som länge varit självklart för svenska folket: Det är orimligt att farliga personer släpps ut för tidigt. Det är orimligt att brottsoffren lämnas i otrygghet. Det är orimligt att samhället ska bära riskerna när lagstiftningen inte gör det.

Det här är en reform som förflyttar fokus från gärningsmannen till den som drabbas. Den stärker brottsoffrens ställning. Den stärker samhällsskyddet. Den stärker tryggheten.

Lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 januari, och delar som rör kvotdelen vid ett senare datum. Vi står redo att ta kommande steg när Kriminalvårdens kapacitet finns på plats.

Fru talman! Sammanfattningsvis ställer sig Kristdemokraterna bakom propositionen därför att den är nödvändig – nödvändig för tryggheten, nödvändig för brottsoffren och nödvändig för att bibehålla förtroendet för rättsstaten.

Jag kan konstatera att den nuvarande regeringen nu verkställer en nödvändig förändring som de tidigare Sledda regeringarna inte lyckades göra under sina åtta år. Nu blir det verkliga förslag som finner ett stort och brett stöd i denna kammare. Det är glädjande, och det är nödvändigt.

Med detta yrkar jag bifall till utskottets förslag till beslut och till regeringens proposition.

(Applåder)

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut fattades under § 16.)