Fru talman! Miljöpartiet välkomnar en översyn av reglerna för villkorlig frigivning. Ett modernt och rättssäkert system för frigivning måste i större utsträckning väga in risk för återfall och individens uppvisade ansvarstagande under verkställigheten. Att alla villkorligt frigivna ställs under övervakning och erbjuds stödinsatser via frivården är positivt, och det stärker möjligheten till återanpassning i samhället och minskar risken för återfall.

Regeringen föreslår dock långtgående förändringar av frigivningssystemet som vi anser inte vilar på en tillräcklig analys. Utredningen som ligger till grund för det vi diskuterar här i dag konstaterar att det saknas tillräckliga skäl att öka strafftiden som måste avtjänas innan villkorlig frigivning. Det är också något som många av remissinstanserna instämmer i, bland andra Brottsförebyggande rådet, Åklagarmyndigheten och Kriminalvården, som samtliga avstyrker höjningen och kvotdelen.

Flera remissinstanser lyfter särskilt fram att det saknas vetenskapligt stöd för att längre fängelsetid i sig skulle minska risken för återfall i brott, att nuvarande reglering är ändamålsenlig och att återfallsfrekvensen bland villkorligt frigivna har minskat under lång tid. Precis detta har vi hört kollegor resonera om tidigare, och de har landat lite annorlunda än vi. Men jag tror att vi alla givetvis vill att återfallen ska minska och att människor ska avtjäna sina straff och sedan inte begå brott igen.

Miljöpartiet instämmer i remissinstansernas kritik och menar att villkorlig frigivning fyller en viktig funktion för att den dömde under kontrollerade former ska kunna återanpassas till samhället. En minskad möjlighet till villkorlig frigivning får särskilt allvarliga konsekvenser för unga, och det har bland andra Statens institutionsstyrelse uttryckt oro över. En förlängning av fängelsetiden riskerar att motverka rehabilitering, försvåra återinträdet i samhället och därmed öka risken för återfall i brott.

Kriminalvården framhåller också de allvarliga påfrestningar som längre inlåsningstider skulle innebära för en redan ansträngd verksamhet givet myndighetens problem med personalförsörjning och överbeläggning. Flera remissinstanser, bland andra Arbetsgivarverket och Seko, har påpekat att den föreslagna förändringen riskerar att äventyra säkerheten på anstalterna och försvåra myndighetens långsiktiga planering.

Sammantaget anser vi därför att regeringens förslag om att höja den avtjänade strafftiden före villkorlig frigivning saknar proportionalitet. Förslaget innebär en betydande ökning av den faktiska fängelsetiden utan att det finns tydligt underlag för att detta bidrar till ökad trygghet i samhället. Låt mig betona att det också handlar om ett brottsofferperspektiv. Det vi alla är ute efter är att brott inte ska begås eller upprepas av vare sig dem som har varit dömda förut eller andra.

Fru talman! Regeringens proposition innehåller också förslag som syftar till att ytterligare stärka samhällsskyddet i samband med frigivning. Miljöpartiet anser att det är rimligt att möjligheterna till villkorlig frigivning i högre utsträckning än i dag beaktar om den dömde har misskött sig allvarligt under anstaltstiden eller om det finns en betydande risk för att den intagne återfaller i allvarlig brottslighet. Därför ställer vi oss bakom regeringens förslag i denna del.

Miljöpartiet noterar samtidigt att förslagen om utökade möjligheter att skjuta upp villkorlig frigivning vid misskötsamhet respektive risk för återfall inte har beretts i utredningen. Dessutom är flera remissinstanser kritiska och lyfter fram svårigheterna med att bedöma effekten av dessa åtgärder. Åklagarmyndigheten, Kriminalvården, Rättsmedicinalverket med flera uppger att det saknas tillförlitliga metoder för att bedöma en individs framtida återfallsrisk och att det innebär ett avsteg från principen om likabehandling inför lagen att låta en sådan bedömning avgöra frigivningstidpunkten.

Miljöpartiet förstår komplexiteten men ställer sig ändå i nuläget bakom regeringens förslag. Vi beklagar dock bristen på ordentlig beredning. Mot bakgrund av den kritik som nämnts uppmanar vi regeringen att noggrant följa effekterna av de utökade möjligheterna att skjuta upp villkorlig frigivning vid misskötsamhet och risk för återfall. Effekterna av dessa åtgärder bör utvärderas inom en rimlig tid, och parallellt med att åtgärderna genomförs bör regeringen även ta fram ytterligare kunskapsunderlag.

Fru talman! Miljöpartiet förordar också att regeringen går vidare med utredningens förslag om att den övre gränsen för de fängelsestraff som kan förenas med skyddstillsyn höjs från tre till sex månader. En sådan reform skulle möjliggöra att fler fängelsestraff verkställs genom skyddstillsyn, vilket är önskvärt då det minskar belastningen på Kriminalvårdens anstalter samtidigt som dömda ges möjlighet till vård och tillsyn i relativ frihet.

Regeringen har valt att inte gå vidare med denna del av utredningens förslag och hänvisar till andra pågående reformöverväganden. Vi är medvetna om att det finns en utredning om en straffreform, och den har föreslagit att skyddstillsyn ska utmönstras. Detta ifrågasätter vi dock med hänsyn till situationen hos Kriminalvården och de positiva effekter skyddstillsyn har för individen. Miljöpartiet anser att fler fängelsestraff bör kunna verkställas genom skyddstillsyn, självklart efter noggranna överväganden och i kombination med övervakning och stöd.

Kriminalpolitiken ska vila på kunskapsbaserade metoder som minskar återfall i brott. Det finns också ett behov av att regeringen tar ett helhetsgrepp om de många pågående kriminalpolitiska reformerna, som i nuläget är svåröverskådliga. Ett sådant helhetsgrepp skulle säkerställa en mer sammanhållen och effektiv kriminalpolitik samt minska brottsligheten.

Jag yrkar bifall till reservation 1.