Fru talman! Vi debatterar nu en lagändring som innebär att reglerna för villkorlig frigivning skärps. Detta innebär bland annat att den andel av strafftiden som måste avtjänas innan villkorlig frigivning kan ske ökar från två tredjedelar till tre fjärdedelar och att ökningen genomförs stegvis, med de längsta fängelsestraffen först. Om den dömda missköter sig under vistelsen på anstalt skjuts tröskeln för frigivning upp, liksom om det finns risk att den dömda återfaller i brott. Prövotiden efter villkorlig frigivning ska vara minst två år, och den frigivna ska ställas under övervakning.

Vänsterpartiet ställer sig bakom samtliga dessa förslag. Vi har valt att ställa oss bakom förslagen även om det finns frågetecken gällande om förslaget kommer att innebära några egentliga förbättringar. Vi har dock skrivit en motion där vi förklarar våra ståndpunkter och där vi har ytterligare ett par tilläggsförslag som jag tänkte passa på att redogöra för.

Något som är helt säkert är nämligen att regeringens förslag riskerar att bli verkningslösa eller i värsta fall kontraproduktiva om vi inte förbättrar inslussningen i samhället av tidigare dömda. I dag fungerar inslussningen av tidigare dömda alltför dåligt, och regeringen behöver vidta åtgärder för att kraftigt förbättra inslussningen. Det är en oerhört viktig brottsförebyggande åtgärd.

Dessvärre har återanpassningen av intagna i samhället – den så kallade inslussningen – länge varit bristfällig. Det beror till stor del på att relevanta myndigheter som exempelvis socialtjänst och kriminalvård har svårt att samarbeta. Socialtjänsten tar dessvärre inte alltid sitt ansvar för att stödja och hjälpa den som ska friges från ett fängelsestraff med till exempel bostad. Problemen beror naturligtvis även på den generella bristen på hyresrätter i många kommuner.

Det är alltså inget ovanligt att en frigiven klient börjar sitt liv i frihet med enbart en plastpåse med sina tillhörigheter i handen, utan någonstans att ta vägen. Det är en situation som inte på något sätt underlättar återgången till ett liv utan kriminalitet och eventuellt missbruk – tvärtom. En rapport från Brottsförebyggande rådet, Brå, visar att en stor del av dem som inte får någon särskild utslussning från anstalt bedöms löpa hög risk att missköta sig och återfalla i brott.

Det genomfördes en försöksverksamhet med inslussning där myndigheter och kommuner samverkade. Den avslutades i juni 2020. Verksamheten hade kunnat vara ett första steg på vägen. Nu brast det nödvändiga förberedelsearbetet och därigenom förutsättningarna för att verksamheten skulle lyckas, visar en utredning från Brå.

Det är uppenbart att staten måste ta ett tydligare helhetsansvar för inslussningen. Det är både kontraproduktivt och orimligt att staten inte tar ett större ansvar för inslussning och återanpassning av människor som begått grova brott.

Vi menar därför att regeringen bör tillsätta en utredning som ser över hur staten ska kunna ta ett större ansvar för inslussning och återanpassning av grovt kriminella personer efter avtjänat straff. Det är högst rimligt att staten under en tillräckligt lång period efter frigivningen tar ekonomiskt ansvar för personernas försörjning, sysselsättning och boende för att minska antalet återfall i brott och underlätta återetableringen i samhället. Det är samhällsekonomiskt lönsamt och kommer att bidra till att minska brottsligheten och skapa ett tryggare samhälle.

En annan möjlighet till inslussning kan vara halvvägshus. I dag finns möjligheter för vissa klienter att avtjäna den sista delen av fängelsestraffet i så kallade halvvägshus. Verksamheten har till syfte att ge klienten stöd till eget boende och deltagande i samhällslivet genom arbete, praktik eller studier, vilket ökar individens möjligheter att återanpassa sig till samhället. Den som vistas i halvvägshus får lämna området under särskilda tider för att till exempel delta i sysselsättning eller göra inköp. Vistelsen kan även kombineras med fotboja.

Det är främst klienter som har varit skötsamma under sin vistelse i anstalt som i dag kan få en plats i halvvägshus. Vänsterpartiet anser att det är rimligt att se över möjligheten att ge fler intagna än i dag möjlighet att avsluta sin fängelsevistelse i halvvägshus, eftersom detta underlättar inslussningen i samhället avsevärt.

Konsekvensen av regeringens förslag får inte bli att dömda inte får någon villkorlig frigivning över huvud taget. I så fall kommer både de och samhället att gå miste om den nödvändiga övervakningen och återanpassningen under prövotiden.

Jag vill i detta sammanhang påpeka att Lagrådet, som förvisso inte avstyrker något av förslagen, konstaterar att det enligt remissvaren är omstritt om de föreslagna ändringarna verkligen kommer att leda till ett ökat samhällsskydd och ett ökat skydd för brottsoffer. Jag anser därför att den sammantagna effekten av lagändringarna ska utvärderas efter fem år. Om antalet återfall i brott inte har minskat under denna tid finns det enligt min uppfattning skäl att se över reglerna på nytt. Regeringen bör därför låta göra en utvärdering fem år efter det att samtliga förslag har trätt i kraft.

Fru talman! Jag yrkar bifall till reservationerna 3 och 4.