Herr talman! I dag debatterar vi utgiftsområde 1, som handlar om grunden för vår demokrati, rikets styrelse, hur medier kan verka fritt och minoriteters och urfolks rättigheter. Det är de delar som ingår i det här utgiftsområdet. Men precis som tidigare talare, bland annat utskottets ordförande, har varit inne på ska man se varje partis budgetförslag som en helhet.

Vänsterpartiets budgetförslag är i sin helhet väldigt tydligt med att när tiderna är tuffa ska makten ta ansvar. De senaste åren har den svenska ekonomin utvecklats svagt med låg tillväxt och stigande arbetslöshet. Det har resulterat i en svag utveckling för framför allt hushållens konsumtion och investeringarna i näringslivet.

Sverige är ett av de länder där de ekonomiska klyftorna har ökat mest sedan 1980-talet. Regeringen har ändå valt att sänka skatterna med sammanlagt 110 miljarder under den här mandatperioden, vilket innebär att utrymmet för att satsa på hushållen och välfärden ständigt minskar. Även i år väljer man att göra skattesänkningar, nu med över 50 miljarder. I mitt partis budget finns en helt annan inriktning där vi i stället för att sänka skatterna vill beskatta bankernas övervinster och höja kapitalskatterna. Vi vill omvandla dagens rotavdrag till ett grönt rotavdrag för att underlätta den gröna omställningen. Vi stärker också välfärden, med särskilt fokus på sjukvården.

Även Vänsterpartiet gör prioriteringar. Vi föreslår exempelvis minskande anslag till hovet och lägre ersättningar till oss själva som riksdagsledamöter. I stället prioriterar vi att avsätta medel till att stärka Sametinget och inrätta en nationalscen för Sápmi. Vi vill också se till att strategin för judiskt liv fullföljs och stärks i sin helhet. Där kan jag notera att Vänsterpartiet lägger mer pengar än vad regeringen gör. Jag tycker att det är lite sorgligt att man inte fullt ut finansierar den utredning man själv värnar.

Vänsterpartiet väljer också inom det här utgiftsområdet att behålla det särskilda anslag som regeringen avskaffade förra året för den nationella minoriteten romer. Om vi som land ska uppfylla det vi har sagt om att nå romsk inkludering till 2032 behöver regeringen lägga mer pengar på det. Det har man faktiskt gjort nu jämfört med tidigare år, men det räcker inte, för utvecklingen ser tyvärr allt sämre ut.

Jag tycker att talmannen på ett utomordentligt sätt har visat hur man kan företräda Sveriges riksdag och Sverige som stat. Jag anser därför inte att monarkin har den viktiga roll som tidigare talare varit inne på.

Herr talman! Från Vänsterpartiets sida vill vi kraftigt stärka politiken för Sveriges nationella minoriteter. Utskottets ordförande och vice ordförande höll förra veckan i ett väldigt bra seminarium som uppmärksammade att vi i 25 år har haft en minoritetspolitik för våra erkända nationella minoriteter. Problemet är bara att utvecklingen inte går framåt så snabbt och så mycket som i alla fall vi från Vänsterpartiet hade önskat. Riksrevisionen kommer med rapporter som bekräftar den bild som de olika minoriteternas företrädare skriker om. Det gäller särskilt den svåra situation som språken har. Vi får internationell kritik, och det har vi fått genomgående under många år.

I dag brister staten i sitt ansvar. Språken är akut hotade och riskerar att försvinna. Minoriteternas kultur pressas tillbaka, och i många kommuner saknas resurser för att man ska kunna leva upp till lagen. Vi föreslår därför betydande förstärkningar. Totalt lägger vi ungefär 300 miljoner mer än regeringen i satsningar på den nationella minoritetspolitiken.

Även Sametinget ligger under detta utgiftsområde. Samerna är ju en del av våra nationella minoriteter och är också ett urfolk. Sametinget har länge hållits tillbaka på grund av otillräckliga resurser. Man har precis fått ett nytt styre, eftersom de behövde hålla omval efter sitt senaste val.

Ett litet bevis på hur oprioriterade nationella minoriteter och urfolket samer är i vårt land är att Sametinget behövde bekosta omvalet med egna resurser. Sametingets redan knappa budget fick stå för denna omkostnad, vilken bland annat jag och några andra ledamöter i konstitutionsutskottet var skyldiga till eftersom vi också har en roll som ledamöter i Valprövningsnämnden. Det var vi som – på goda grunder, skulle jag säga – föreslog att ett omval skulle genomföras. Men jag hade inte föreställt mig att det skulle bekostas av minoriteten själv.

Herr talman! Frågan om våra minoriteter och urfolket samer handlar också om respekt och historisk upprättelse. Sverige har länge varit skyldigt att göra mer.

Något annat som jag särskilt vill lyfta fram från Vänsterpartiets budgetförslag är medierna. I en tid då desinformation, fake news och andra krafter försöker påverka det demokratiska samtalet behöver vi värna våra fria och oberoende medier. En levande demokrati kräver en mångfald av röster, inte färre, och det sista jag särskilt vill ta upp är mediestödet. Vänsterpartiet lägger mer än en halv miljard mer än regeringen.

Det som är sorgligt och som vi från oppositionen också varnade för är att man nu kan se att de riktlinjer som regeringen har gett Mediemyndigheten också gör att mångfalden bland medier försvinner. Framför allt har vi ett problem i dag med att inte ens de pengar som regeringen avsätter delas ut till oberoende och fria medier. Det utgör ett problem oavsett vilken nivå man anser att mediestödet bör ligga på, och detta är något som i alla fall vi partier i utskottet borde kunna vara överens om. Jag hoppas att regeringen kunde ta till sig det. Det handlar ju om att det som man avsätter också ska gå till de fria medierna och inte bara går tillbaka till Regeringskansliets svarta hål.