Herr talman! Jag vill börja med att yrka bifall till utskottets förslag i betänkandet.

I dag talar vi om en historisk reform för äldre, om det förstärkta högkostnadsskyddet för tandvård. Kristdemokraterna och Tidöpartierna går nu vidare med en av de mest betydelsefulla tandvårdsreformerna på många år: ett förstärkt högkostnadsskydd som i praktiken gör tandvården mer lik sjukvården.

För detta avsätter regeringen nu 3,4 miljarder kronor för 2026. Vi förstärker även anslaget med ytterligare 379 miljoner för att möta höjda referenspriser.

Vad betyder detta i praktiken? Jo, personer som är 67 år och äldre kommer att betala avsevärt mindre för nödvändig tandvård. I dag tvingas många äldre prioritera bort behandlingar på grund av att ekonomin inte räcker till. Men med detta reformpaket kommer staten att stå för 90 procent av kostnaden medan patienten bara betalar 10 procent av referenspriset. Om referenspriset för en stor tandvårdsbehandling för till exempel Inger, 75 år, från Falköping skulle ligga på 10 000 kronor behöver Inger nu bara betala 1 000 kronor. Det blir en stor skillnad och en rejäl förbättring.

Detta gäller behandlingar kopplade till sjukdom, smärta, trasiga tänder samt rehabilitering och habilitering. För resterande behandlingar fortsätter det nuvarande högkostnadsskyddet att gälla.

Herr talman! Detta är en reform som kommer att förbättra munhälsan och därmed även den allmänna hälsan för tusentals äldre. God munhälsa är ingen lyx. Det är en del av livskvaliteten och kan till och med vara helt livsavgörande. Ingen äldre ska behöva avstå från att gå till tandläkaren på grund av att plånboken är tunn.

Utredningen om ett förstärkt högkostnadsskydd för tandvård, som tillsattes 2023, fick i uppdrag att analysera hur tandvårdens ersättningssystem bör utvecklas och hur man bäst prioriterar äldres munhälsa. Utredningen var tydlig: Dagens system gör att många äldre avstår från behandling av ekonomiska skäl, trots att de har störst behov. Den utredningen är grunden för det som vi nu genomför.

Herr talman! Förändringen av den avgiftsfria tandvården från 23 till 20 års ålder är en fråga som ibland misstolkas men som är viktig att klargöra. När unga lämnar den fria barn- och ungdomstandvården har deras behandlingsbehov i princip färdigställts. Det finns normalt inget krav på årlig undersökning för friska 20-åringar. Socialstyrelsens riktlinjer säger tydligt att friska vuxna kan vänta minst två år mellan undersökningarna. Därtill har unga vuxna ett förstärkt tandvårdsbidrag på 600 kronor per år, som kan sparas till 1 200 kronor. Och den genomsnittliga kostnaden för ett besök är mellan 1 200 och 1 500 kronor. Högkostnadsskyddet gäller naturligtvis även dem.

Herr talman! Som vi hörde tidigare tillsatte den dåvarande regeringen i mars 2018 en utredning som skulle föreslå ett mer resurseffektivt och jämlikt tandvårdssystem. Föreslagna förändringar skulle gynna en regelbunden och förebyggande tandvård. Tanken var att minska skillnaderna i tandhälsa inom befolkningen. Till utredare utsågs Veronica Palm, tidigare riksdagsledamot för Socialdemokraterna.

Utredningen föreslog i betänkandet När behovet får styra att regionerna skulle ansvara för den regelbundna och fullständiga tandvården för personer till och med det år de fyller 19 år. Utredningen visade dessutom att den avgiftsfria tandvården för 20–23-åringar ofta lett till att friska patienter konsumerat mer tandvård än motiverat. Det har trängt undan patienter med större vårdbehov. Det är varken jämlikt eller resurseffektivt.

Många av remissinstanserna i den utredningen, inte minst Region Östergötland, stöttade principen att den med störst behov ska ges företräde till tandvården och höll med om att offentliga resurser inte användes på ett sätt som bidrog till ett mer jämlikt och resurseffektivt tandvårdssystem. Vi kristdemokrater delar den uppfattningen.

Herr talman! Regeringen och Kristdemokraterna arbetar nu också för att stärka kontrollen över tandvårdssektorn. Vi ska stoppa fusk och missbruk av skattepengar. Varje krona ska gå till patienter, inte till oseriösa aktörer.

Äldre med stora tandvårdsbehov ska inte behöva välja bort nödvändig behandling av ekonomiska skäl. Med det här förslaget lägger vi grunden för en rättvisare och tillgängligare tandvård. Stödet utgår från patientens tandvårdsbehov, och patientens kostnad hålls nere.

För oss kristdemokrater är detta en hjärtefråga. Vi vet att tandhälsan påverkar människors hela livssituation – deras förmåga att äta, prata, delta i sociala sammanhang och må bra. Livskvaliteten och hälsan ska aldrig behöva prioriteras bort. Ingen ska behöva välja mellan att laga en tand och att betala hyran. Ingen ska behöva oroa sig över att bli sjuk på grund av bristande tandvård. Ingen ska hamna i kläm beroende på var man bor eller hur stor plånboken är.

Herr talman! Med detta förslag tar vi ett stort steg mot en rättvisare och tillgängligare tandvård, mot ett system där behoven går före plånboken, där äldre prioriteras och där tandvården närmar sig övrig sjukvård i fråga om trygghet och ekonomisk styrning.

Den här reformen gör glappet och hålen mindre, i både munnen och plånboken.