Herr talman! Ni förstår vad jag anser: Tänderna är en klassfråga.

Vänsterpartiet anser att hela tandvårdssystemet behöver reformeras. Vi tycker att tänderna bör ses som en del av kroppen och att tandvården på sikt ska ingå i sjukvården med ett högkostnadsskydd.

Vår målsättning är att alla ska ha råd med bra tänder, inte bara de som kan betala de dyra behandlingarna. Priserna inom tandvården har stigit kraftigt under ett antal år, vilket har inneburit att de som tjänar väldigt lite pengar – de som helt enkelt har dålig ekonomi – väljer att avstå från att gå till tandläkaren.

För säkerhets skull ska jag säga att vi står bakom den här reformen, samtidigt som vi har helt olika inspel i den – så att det inte finns några missförstånd om det.

Socialstyrelsen har tagit fram statistik som är väldigt färsk, från 2024. Den visar att de socioekonomiska skillnaderna i tandhälsan är störst bland dem som är födda på 60, 70- och 80-talet och lägst bland dem som är födda på 40- och 50-talet. Då kanske man kan fundera på varför regeringen riktar den här satsningen enbart till 67-plussare, även om det i och för sig är bra att de får den. Jag har redan frågat Sverigedemokraterna vad som hände på vägen, eftersom de i valrörelsen 2022 pratade just om en tandvård för alla.

Herr talman! När regeringen tillsammans med Sverigedemokraterna sänkte åldersgränsen för det statliga tandvårdsstödet från 23 till 19 år tog de bort möjligheten för många unga personer att skaffa sig rutiner för grundläggande god tandhälsa.

När man undersökt vad som hänt därefter har det visat sig att det inom regiontandvården är 66 procent färre i åldersgruppen som går till tandläkaren. Då säger ni att alla har en fantastisk tandvård bakåt, så att säga, att det inte är någon fara på taket och att det kommer att bli jättebra. Vi lever dock i en verklighet som är ganska tuff på många sätt – också gentemot unga, herr talman. Vi har 700 000 fler fattiga. Jag tänker på arbetslösheten, som tickar på i åldersgruppen unga vuxna – 25 procents arbetslöshet. Då har man ingen fet plånbok att gå till tandläkaren med. Då får man kanske vänta i flera år. Och vad händer då?

Att regeringen nu försöker åtgärda delar av Sveriges tandvårdsproblem genom att ta fram ytterligare ett ersättningssystem som bara kommer en ganska liten del av befolkningen till del och som enbart täcker åtgärder i delar av munnen, även om det finns system för resten av munnen, låter lite speciellt.

Jag är fortfarande nyfiken på varför man köpte utredningens förslag, som jag tycker hade en skrämmande syn på äldre: ”Sammanfattningsvis: även om bakre tänder är viktiga för tuggfunktionen, menar utredningen att ett begränsat antal främre tänder kan räcka för många äldre. Det ses som en rimlig kompromiss för att kunna erbjuda god vård till låg kostnad.”

”Kan räcka för många äldre” – jag måste säga att jag häpnar när jag läser detta.

Namnet på reformen är också tiotandvården. Det är ändå lite listigt.

Vänsterpartiet vill som ni förstår gå mycket längre i satsningarna på tandvården än vad regeringen och Sverigedemokraterna gör. Vi vill införa ett verkligt högkostnadsskydd. Vi har gjort beräkningar på det, och vi har också ekonomi för att kunna utveckla det genom åren. Vi hoppas att detta kommer att kunna genomföras med nästa regering.

Det här är en väldigt viktig reform. Tänderna ligger helt utanför kroppen. När du har ont i knäna får du ett frikort till slut. Går du till tandläkaren är det inte så.

Sedan har vi varit väldigt tydliga när det gäller antalet utbildade, alltså att man ska ta med sig det i arbetet framåt.

Vi vill vidare att även de privata tandläkarna ska ta emot unga och barn. Jag har varit ute väldigt mycket i Sverige och träffat olika tandläkare, även i de norra regionerna. Då har det visat sig att om folktandvården får ta hela ansvaret för barn och unga får de heller ingen kompetensförstärkning när det gäller resten av befolkningen, och det behöver de.

Jag menar att ni hade haft råd med en större reform med tanke på de enorma skattesänkningar ni har gjort för vissa väldigt privilegierade grupper.

Trots den nya reformen kommer äldre att få gapande hål i plånboken eftersom den inte helt täcker förebyggande behandling. Ja, det finns andra pengar för det, till exempel för röntgen och tandhygienist. Det här blir för mig en rörig reform, och det blir rörigt även för tandläkarna. De ska hålla koll på alla de olika papperen och administrationen av reformen. Den måste utvärderas, så att vi kan se vad som händer på vägen.

Vi hade hellre sett en stegvis reform för hela befolkningen från 19 år där man på riktigt fokuserar på gruppen med sämst tandhälsa och tunnast plånbok. Det här är mer ett innan-valet-utspel. Vi ställer oss också bakom förslaget för 67-plus – det är bra – men det behövs så mycket annat.

Ni har tagit upp frågan om referenspriser, och det tycker vi är bra. Men precis som tandläkarna säger måste frågan följas upp. Var ska arbeten med avancerade bryggor och andra tandåtgärder göras? Ska man köpa allt från Kina, eller ska man ha råd med inhemsk produktion? Den frågan får vi följa upp.

Kommer vi att få en jämlik tandvård med reformen? Nej. Kommer vi att kunna rätta till den regionala bristen på tandvårdspersonal? Nej. Kommer vårdbehov att prioriteras? Tveksamt.

Eftersom vi är vänsterpartister tycker vi däremot att prisregleringen är bra. Det förstår alla. Tidningen Dagens ETC har tagit upp vad socialminister Jakob Forssmed har sagt, nämligen att man har fått ett intåg av riskkapitalägda tandvårdsbolag, som har inneburit att priserna har drivits upp.

Det har han rätt i, den gode Jakob. Han låter nästan som vilken vänsterpartist som helst, måste jag säga.

Jag yrkar bifall till reservationerna 1 och 5.