Fru talman! Jag vill börja med att yrka bifall till förslaget i betänkandet.

Jag är till vardags stationerad i ett annat utskott, men jag rycker in för denna debatt. Det är inte första gången, dock – möjligen den sista. Det får vara oklart.

Målet för det här utgiftsområdet, fru talman, är att främja internationell samverkan, fred och säkerhet och sådana saker. Det viktigaste målet är det som är definierat som det övergripande utrikespolitiska målet för vårt land, nämligen att främja svenska utrikes- och säkerhetspolitiska intressen.

I praktiken finns det i dag ingenting som är viktigare för att värna vår säkerhet och våra utrikespolitiska intressen än att Ukraina vinner kriget mot de ryska inkräktarna och att man når en förändring i Ryssland.

Vi ser ett narrativ, en doktrin och en institutionaliserad chauvinism i Ryssland. Det spelar egentligen ingen större roll, fru talman, om vi talar om det tsarryska imperiet under den romanovska ätten, bolsjevikernas Ryssland under kommunismen eller Vladimir Putins högerextrema regim i dag. Vi ser samma mönster – att Ryssland tar sig rätten att plåga sina grannar. Man anser i grund och botten att det ryska imperiet ska vara så som det var vid första världskrigets utbrott för drygt 100 år sedan och att allt det territorium som då tillhörde Ryssland alltid ska vara ryskt. Det är därför man inte accepterar den territoriella integriteten, självständigheten eller suveräniteten för länder som Ukraina, de baltiska staterna i praktiken eller till och med Finland när det kommer till kritan. Samma sak är det med de kaukasiska länderna och andra. Därtill finns det en rad folk och nationer i Ryssland som under århundraden har koloniserats, assimilerats och förföljts.

En slutsats, fru talman, av det som pågår just nu är att vad man försöker kräva av Ukraina är att Ukraina ska lämna ifrån sig territorium som Ryssland under tre år och nio månaders krig ännu inte har erövrat. Det är fullständigt orimligt.

I dag är det ungefär en tiondel av Donetsk som Ryssland inte kontrollerar. Skulle man ta Pokrovsk kan man gå mot Kramatorsk och Slovjansk. Det skulle sannolikt ta ett antal år, enligt de bedömningar som finns.

På samma sätt var det när Ukraina tvingades evakuera från Avdijivka för knappt två år sedan, i februari 2024. Man gjorde då analysen att Ryssland skulle göra fortsatta framryckningar i rask takt. Så skedde inte heller.

I det här utdragna frontkriget har Ukraina på ett, givet de förutsättningar Ukraina har, heroiskt och framgångsrikt sätt skyddat de områden som Ryssland ännu inte har tagit i Donetsk, även om det är små fickor. Det är helt orimligt att kräva av Ukraina som attackerat land att lämna ifrån sig dem. Detsamma gäller såklart Cherson och Zaporizjzja och även Luhansk, där Ryssland i dag kontrollerar kanske 75–80 procent.

Det sista jag vill säga, fru talman, eftersom jag har kort om tid i detta anförande är att vi ska vara väldigt tacksamma för att det finns en så bred enighet i Sverige och att alla åtta partier står bakom Ukraina på det sätt som görs. Samma sak gäller inte i andra länder, exempelvis Tyskland. Det är en djupt problematisk situation där. Vi måste fortsätta att hålla denna enighet.

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut skulle fattas den 10 december.)