Fru talman! Miljöpartiets utgångspunkter i partiprogrammet innebär, som jag sammanfattade det hela, i praktiken en total kapitulation redan innan vi har blivit attackerade.

Vi ska nedrusta vårt eget försvar. Vi ska aktivt avhända oss möjligheten att kunna få hjälp av någon annan. Vi ska aktivt säga nej till att hjälpa andra genom att kunna exportera vapen, om exempelvis en demokrati blir attackerad av en diktatur.

Miljöpartiet säger: Det här vill vi inte just nu, men det är vår vision. Då blir jag ännu mer förskräckt. Är det Miljöpartiets vision för Sverige? Då ska det gälla framåt i tiden. Det är ganska långa ledtider.

Det blir en kontinuerlig nedrustning och en kontinuerlig process där Sverige ska blotta strupen gentemot djupt destruktiva, auktoritära stater som vill oss illa.

Fru talman! Det blir väldigt rörigt här. Jacob Risberg talar om att vi har den globala solidariteten. Var finns den globala solidariteten när vi säger nej till att hjälpa andra?

Det är klart att det är jättebra att hjälpa människor med sjukvård och humanitära insatser. Det tycker vi alla härinne. Men om ett land som Ukraina eller i framtiden Taiwan – eller något annat land som är en självständig stat och en demokrati, eller i praktiken en de facto-stat, som i Taiwans fall – blir attackerad av en djupt destruktiv, auktoritär granne, som Kina, ska vi då inte ställa upp för Taiwan?

Hela innebörden av Miljöpartiets politik är att vi ska avveckla vårt försvar. Vi ska säga nej till att få hjälp av andra. Vi ska säga nej till att hjälpa andra. Det säger Jacob Risberg är en vision för global solidaritet. Jag får det inte riktigt att gå ihop, fru talman.