Fru talman! Jag vill återvända till Mattias Karlssons fråga om Turkiet. Låt oss prata om det. I Turkiet pågår nämligen en fredsprocess. Vi kan faktiskt förutom lugn i Syrien också få fred i Turkiet. Det vore verkligen en välgärning för Mellanöstern i det här läget.

Jag har till och med lämnat in en interpellation om saken till utrikesministern som vi ska debattera den 23 januari. Jag tycker nämligen att Sverige och omvärlden inte gör tillräckligt för att bidra till fred i Turkiet och i Mellanöstern i stort.

PKK som organisation har, självsvåldigt och utan några eftergifter från Turkiets sida, bestämt att man ska lägga ned sin organisation. Man har öppet bränt sina vapen för att visa att man menar allvar med att man är beredd att avväpna organisationen. Och man har nu dragit sig tillbaka från alla positioner man har haft i Turkiet till irakiskt territorium.

Det är en organisation som, i ett otroligt spänt Mellanöstern, tar ansvar för att få fred och hitta en lösning på den kurdiska frågan, som man säger i Turkiet. Det har lett till att det har startats en process i Turkiets motsvarighet till riksdagen, det turkiska parlamentet, där talmannen leder en stor parlamentarisk delegation med 64 ledamöter från alla partier. Det finns något väldigt positivt här.

Vi kan stå här i Sveriges riksdag och skrika: Den och den är terrorist! Men här finns en möjlighet till fred och försoning. Det har det funnits också på andra platser runt om i världen där människor har begått grova brott. Jag tänker till exempel på Nordirland, där IRA lade ned sina vapen, avväpnade sig och gick in i politiska processer. I dag representerar Irlands president Sinn Féin.

Det finns lösningar om man vill. Men Sverigedemokraterna vill leva i en värld med en ond och en god sida. Då klarar man inte av att se möjligheten att bygga fred på lång sikt.

(Applåder)