Fru talman! Vasiliki Tsouplaki inledde sitt anförande med att prata om att andra partier också har koppling till studieförbunden. Jag känner såklart väl till att det finns en sådan historik i flera fall. Dock känner jag inte till att något annat parti skulle ha så pass intima band till studieförbunden som Socialdemokraterna har. Jag vet till exempel att det från den borgerliga kanten på olika sätt också finns historiska band, men jag ser inte att man går rakt in som riksdagsledamot och tar över ordförandeskapet i något studieförbund samtidigt som ens partikollegor sitter och skriker i riksdagen om att demokratin är hotad.

I själva verket verkar man se det som att det är delar av stödet till förgreningar i socialdemokratin som är hotade. ABF är också en del av något större. Det är det man måste se. Vi har ju haft partilotterierna som har debatterats ganska friskt under den här mandatperioden. Där har Socialdemokraterna också stuckit ut med att vilja ha speciell lagstiftning för sin egen verksamhet, som av en slump gynnar dem själva väldigt mycket – eller rättare sagt tror jag inte att det är en slump.

För att gå in på Vasiliki Tsouplakis fråga: Det jag anförde här uppe var egentligen inte att det skulle bidra till minskat fuskande att vi sänker anslaget. Jag anförde att en hel del av det man gör är sådant som jag inte tycker är prioriterat eller att skattebetalarnas pengar ska gå till. När vi har historiska satsningar på rättsväsen, försvar och annat finns det andra prioriteringar att göra. Jag har faktiskt inga problem att stå för dessa vilken dag som helst.