Fru talman! I dag debatterar vi kulturutskottets betänkande gällande utgiftsområde 17 i budgetpropositionen för 2026, vilket omfattar områdena kultur, medier, trossamfund och fritid. Jag vill börja med att yrka bifall till utskottets förslag till beslut i betänkandet.

Flera sverigedemokratiska företrädare deltar i dagens debatt för att beröra olika delar av statens kulturbudget. I mitt bidrag till debatten tänkte jag ta sikte på de delar av budgeten som berör statsbidragen till det civila samhället.

Fru talman! Under mandatperioden har svensk kulturpolitik rest sig ur det rödgröna bidragsträsket och kavlat upp ärmarna för att ta tag i de många problem som har funnits med att statsbidrag till diverse organisationer har sprätt iväg åt alla möjliga håll utan ansvar för skattebetalarnas pengar.

Vänsterblockets kulturpolitik har gått ut på att utan kontroll ösa miljarder kronor i statsbidrag till folkbildning över trossamfund och andra delar för att kunna säga att man satsar på kulturen. När det sedan om och om igen under tidigare mandatperioder har visat sig att pengarna farit iväg till islamister, gangstrar och andra som ska hållas långt borta från skattebetalarnas pengar har man agerat väldigt senfärdigt.

Varför agerade vänstersidan så tafatt och långsamt? Det kan förstås bero på allmänt bristande handlingskraft och på att man tar skattebetalarna och deras pengar för givna. Men vi ska nog inte underskatta det egenintresse från vänstersidan som finns också i delar av kulturpolitiken. Man är ibland med och göder samma sfär som man själv tillhör. I det här fallet syftar jag kanske främst på statsbidraget till folkbildningen.

Fru talman! Att studieförbundet ABF står Socialdemokraterna ytterst nära och att de har överlappande företrädare är vida känt. Till exempel gick nuvarande ordföranden för ABF häromåret rakt in från riksdagen till sin nya post. Kopplingen till socialdemokratin blir också tydlig sett till hur ABF upplåter lokaler i invandrartäta områden, där man har valskola och liknande under valåren. Det har vi sett många exempel på, bland annat i min hemkommun Linköping.

ABF är samtidigt det studieförbund som mottar överlägset mest i statsbidrag. Jag tror att man måste ha med sig det om man ska förstå det höga tonläget från vänstersidan, inte minst från Socialdemokraterna, när det gäller studieförbunden och civilsamhället i stort.

Fru talman! Under mandatperioden har Sverigedemokraterna och regeringen agerat för att ta kontroll över vad statsbidraget till civilsamhället går till. Vi har genomdrivit nya skärpta demokrativillkor vid statsbidrag till civilsamhället, som trädde i kraft rätt så nyligen. Vi har redan kunnat se att det har gjort skillnad. Islamiska Shiasamfunden i Sverige tillhör de organisationer som har blivit av med statsbidrag. Det var naturligtvis på tiden med tanke på de islamistiska Irankopplingar man har, och med tanke på att Säpo har varnat för saken.

Sverigedemokraterna bevakar implementeringen av demokrativillkoren, och vi står såklart redo att föreslå nya åtgärder för att sätta stopp för att statsbidrag hamnar fel.

Utöver demokrativillkoren, som omfattar hela civilsamhället, har Sverigedemokraterna och regeringen under mandatperioden gjort mycket för att säkra att statsbidrag till folkbildning går till vad det ska och inte till islamister eller fuskare. De skärpta riktlinjerna till Folkbildningsrådet är en del av det, och fler reformer kommer såklart att följa, med avstamp i Folkbildningsutredningens betänkande.

Sverigedemokraternas och regeringens folkbildningspolitik var också det som till sist satte stopp för bidragsrullningen till det islamistiska studieförbundet Ibn Rushd, som under mandatperioden har meddelat att man avvecklar sin verksamhet. När de rödgröna partierna styrde Sverige var det i stället en bidragsrullning till Ibn Rushd med tiotals miljoner kronor om året i statsbidrag.

Fru talman! Eftersom vi i dag debatterar kulturbudgeten vill jag förstås även komma in på det sänkta anslag till studieförbunden som har varit en del av politiken under mandatperioden. Sänkningen är en nödvändig prioritering med tanke på att den här mandatperioden har präglats av inflationsbekämpning och av historiska satsningar på rättsväsendet och försvaret.

Det handlar också om något annat. Det sker en hel del inom ramen för studieförbundens verksamhet som faktiskt inte är speciellt viktigt. Det finns många viktiga saker, men jag ska ge några exempel på saker jag inte tycker är så viktiga. Det finns bokcirklar om kommunistiska manifestet, lunchdiscon i invandrartäta bostadsområden och kurser i hundparkour. Det är klart att man får ägna sig åt det, men frågan är om skattebetalarnas pengar ska gå till detta.

Med det sagt ser jag fram emot att fortsätta på Sverigedemokraternas och regeringspartiernas inslagna väg i kulturpolitiken genom ännu ett budgetbeslut i rätt riktning.

(Applåder)