Protokoll 2025/26:43 Tisdagen den 2 december

ärendedebatt / Kultur, medier, trossamfund och fritid
Anf. 31 Malin Danielsson (L)

Herr talman! Kul att se att några håller ut uppe på läktaren nu när vi har kommit en bra bit in i debatten!

Det utgiftsområde som vi diskuterar just nu spänner över flera olika områden. Det är alltifrån kulturpolitik, ungdomspolitik, idrottspolitik och friluftspolitik till mediepolitik och frågor som rör trossamfund och de nationella minoriteterna. Det förklarar kanske varför det kan upplevas som att vi tar oss an väldigt olika och spretiga saker.

För att vi ska nå alla de mål vi har inom dessa politikområden krävs inte bara finansiering inom det här utgiftsområdet utan också inom flera andra områden. De 17,3 miljarder som vi diskuterar här i dag utgör dock en viktig del för att kulturen ska kunna vara en dynamisk, utmanande och obunden kraft med yttrandefriheten som grund, för ett civilsamhälle där varje investerad krona ger mångfald tillbaka och för att fler ska nås av idrott, kultur och fritid i hela vårt avlånga land.

Det är helt omöjligt att ta upp allt inom området i ett anförande, men jag vill lyfta fram några saker i budgeten som ligger oss liberaler extra varmt om hjärtat.

Låt oss börja med lite ordning och reda, herr talman! Med ordning och reda menar jag att ta tag i gamla synder. Det handlar om en 15 år gammal följetong – inte en sådan där spännande följetong, ni vet, där man bara väntar på nästa del, utan snarare en tragedi i flera delar. Det handlar om några av våra stora kulturinstitutioners lokalförsörjning och hyressättning, närmare bestämt Historiska museet, Dramaten, Operan, Nationalmuseum och Naturhistoriska riksmuseet.

Redan 2009 riktades ett tillkännagivande från riksdagen till regeringen om detta: Något behöver göras! Sedan dess har regeringar kommit och gått, samtidigt som rapporter har duggat tätt om läckande tak, dålig arbetsmiljö och eftersatt underhåll. Detta har visat att den nuvarande modellen inte fungerar.

Nu kan vi äntligen se ljuset i tunneln. Nya avtal kommer att förhandlas fram, och en långsiktig lösning är i sikte. Tillkännagivandet från 2009 kan äntligen anses slutbehandlat. Detta är lite internt för utskottet, men det är ändå viktigt att man faktiskt kan få lägga någonting till handlingarna.

På museisidan händer det flera positiva saker i den här budgeten. Nordiska museet, Skansen, Tekniska museet och Arbetets museum får efterlängtade tillskott i årets budget. Deras anslag har legat stilla sedan 2017. Dessutom avsätts medel för att gå vidare med frågan om ett nationellt museikort.

Museerna har gjort en väldigt spännande resa, ungefär på samma sätt som biblioteken, och har blivit riktigt viktiga mötesplatser i vårt samhälle. Ett museikort har visat sig främja den utvecklingen och öka besöken till museerna i andra länder. Jag ska med stort intresse följa vilka möjligheter det kan innebära att även ha ett museikort för svenska museer.

Herr talman! Ett annat område jag gärna vill beröra är motståndskraft och beredskap. Kulturen är i sig en del av motståndskraften i samhället. Det är den fria kulturen med yttrandefriheten som grund som är värd att försvara. Tyvärr gör detta sig påmint i vårt närområde. Putins syn på Ukraina är att ukrainarna inte har någon egen kultur, inget eget språk och inte ens något eget existensberättigande.

Ukraina slåss just nu för sin rätt att existera, för sitt språk och för sin kultur. ”Hellre Prideparader än ryska soldater på Kievs gator,” skanderade man redan under Majdandemonstrationerna 2014. Ukrainarna vill behålla sitt sätt att leva, sin yttrandefrihet och sin kultur. Det är detta som bygger deras motståndskraft och deras försvarsvilja.

I Ukraina ser vi också hur Ryssland ger sig på kulturarvet genom att bomba sönder viktiga kulturella byggnader. Av detta måste vi dra lärdom. Vi måste skydda vårt eget kulturarv – det handlar om alltifrån att göra planer för hur kulturarvet ska hanteras ifall det värsta skulle inträffa till att digitalisera våra samlingar, så att vi kan ta del av dem nu och i framtiden och på bredare front än i dag.

Det är kulturarvet som berättar historien om oss. Men den ryska invasionen ger oss fler lärdomar, inte minst när det gäller den påverkan som ryska trollfabriker har haft och fortsätter att ha genom att sprida osanna narrativ. Vi behöver lära oss existera i en omvärld med AI, med påhittade nyheter och med ledare med storhetsvansinne som försöker sätta sina narrativ i världen. Det är viktigt att fler klarar av att genomskåda flödet av information som når oss dagligen och lär sig att skilja mellan sant och falskt. Därför är de medel som vi avsätter till Mediemyndigheten för att stärka arbetet med medie- och informationskännedom mycket välkomna.

En fråga som ligger mig som liberal varmt om hjärtat är bildning. Bildning, folkbildning och kultur är för mig nära förknippade med frihet och egenmakt.

En viktig del i mångas bildningsresa är litteraturen. Genom litteratur kan vi ta del av andra världar, andra tidsepoker och andras tankar. Det vidgar vår egen värld och gör oss förhoppningsvis lite mer förstående inför andras värld. Det ger oss kunskap och insikter som vi kan använda till att frigöra oss från de mallar som vi annars föds in i.

Fler måste få möjlighet att uppleva böckernas magi. Men när skolan sätter en Ipad i handen på en, skolbiblioteket saknar en bibliotekarie som kan hjälpa en att hitta rätt bok som ökar läslusten och det oändliga skrollandet tar all ens tid, ja, då uteblir den här magin för många. För att bryta denna trend måste mer göras.

Därför är jag glad över att folkbibliotekens arbete med läsfrämjande fördubblas och förlängs med 40 miljoner årligen under de kommande åren och att Berättarministeriets viktiga verksamhet beviljas medel för att nå fler barn och unga i utsatta områden. Detta sker utöver alla de satsningar på böcker, skolbibliotek och skolbibliotekarier som görs inom utbildningsutskottets utgiftsområde.

Slutligen, herr talman, vill jag säga några ord om friluftsliv och idrott, som också ingår i den något spretiga portfölj som vi diskuterar här i dag.

Vi har en lång tradition av friluftsliv i Sverige, och med alla våra sjöar har vi sedan länge höga ambitioner när det gäller simkunnighet. Många som kommer nya till vårt land har inte riktigt samma relation till skog, mark och sjöar som vi som har växt upp här. Därför är det viktigt att fler får möjligheten att upptäcka friluftsliv och härliga simturer om sommaren.

Särskilt i våra utanförskapsområden vet vi att simkunnigheten ligger på låga nivåer. Därför riktas nu medel för att öka simkunnigheten men också för att få fler i dessa områden att upptäcka friluftslivet.

En historisk satsning görs även på idrottshallar och plats för idrott, där en halv miljard investeras över två år för att öka tillgängligheten så att fler ska få möjlighet att idrotta. Man får nog gå tillbaka några årtionden för att hitta en motsvarande statlig satsning på idrottsanläggningar. Jag tror att många kommuner välkomnar satsningen.

Med detta vill jag yrka bifall till utskottets förslag i betänkandet och regeringens förslag till budget.

(Applåder)