Herr talman! Tack, Alexander Christiansson, för frågan och för en viktig diskussion!

Min första period i kulturutskottet var från 2014, när jag kom in i riksdagen, och en av de första grejerna vi gjorde var att satsa på ett massivt kunskapslyft. Det gjorde vi en gång på 90-talet för att människor skulle komma in i samhället, integreras och komma i arbete. Folkbildningen var en jätteviktig del av det.

Kunskapslyftet var en kulturpolitik, en utbildningspolitik och även en arbetsmarknadspolitik som vi egentligen skulle ha behövt i dag för att vända de här grejerna. Jag är väldigt stolt över det.

När vi lämnade över makten till Tidöregeringen hade vi en sjunkande arbetslöshet. Vi hade fått en inflation på grund av Rysslands invasion av Ukraina, som slog på många priser. Men arbetslösheten var sjunkande.

Resultatet av er politik är att inflationstrycket visserligen har gått ned, men er finanspolitiska inriktning har fördjupat lågkonjunkturen. Hade ni bara följt den kurva som man hade förväntat sig hade vi haft ett mycket bättre läge i dag med färre arbetslösa, högre tillväxt och mindre underskott. Ni förvärrade konjunkturen. Det får ni stå för.

Det handlar också om vilka insatser man har gjort. Det handlar om arbetsmarknadspolitiken, investeringspolitiken och inte minst fördelningspolitiken, alltså vilka som får pengarna. Det handlar om att till exempel försöka få folk i utbildning som gör att de kan få ett jobb. I stället skär man ned och ser arbetslösheten öka. Vad gör det med våra statsfinanser? Vad gör det med vår sammanhållning? Vad ger det för möjlighet till reformutrymme för att satsa på kulturen?

Det är en väldigt stor skillnad på politiken, och jag menar att med oss hade det varit ett annat läge. Men vi har också mer pengar till kulturen, och det har vi haft år efter år.