Herr talman! Jag kan väl börja med att bara kort svara på den fråga jag fick: Vad gjorde Miljöpartiet åt krishanteringen förra mandatperioden? Vi hanterade en av de allra största kriser vi har haft i modern svensk historia, skulle jag säga, nämligen pandemin. Som sagt, vad hade hänt om inte Miljöpartiet hade haft kulturministerposten under pandemin? Jag tänker då framför allt på de återstartsstöd som kom, som vi gärna skulle ha velat permanenta.

Herr talman! Kultur, idrott, friluftsliv, fria medier, trossamfund, folkbildning och människors engagemang är byggstenar för det starka, motståndskraftiga, demokratiska samhället. Starka, engagerade individer bygger starka, demokratiska samhällen. De offentliga utgifterna för allt detta är ett mått på de olika partiernas tilltro till människors eget engagemang men också på tilltron till demokratin.

Demokrati – detta snart förlegade ord. I mina egna historiska studier har jag stött på hur begreppet demokrati innan den allmänna och lika rösträtten infördes användes som en nedsättande benämning för en samhällsordning som har tappat kontrollen och den starka ledaren. Och blickar vi ut i världen i dag ser vi att vi är tillbaka på ruta ett. Demokratin är på kraftig och snabb tillbakagång. Bara 29 länder i världen är fortfarande starka demokratier. Det är 12 procent av världens befolkning som lever i en demokrati, enligt V-Dem-institutet vid Göteborgs universitet.

Enligt Reportrar utan gränser är det bara sju länder kvar i världen som har en bra situation för journalister. Sverige är ett av de länderna. Vi ligger fortsatt högt i rankningarna.

Vi kan naturligtvis välja att känna något slags stolthet och nöjdhet. Men den korrekta känslan är oro. Det här är högljudda varningsklockor. Vi ligger högt, men vi tappar både poäng och placeringar i rankningar.

Man får ofta höra att man som Peter i sagan ropar varg när man visar att också den svenska friheten är hotad, utmanad och utmattad. Men vargen stryker omkring, och nej, det hjälper inte att trotsa både EU-kommissionen och vetenskapen och sänka referensvärdet till 170 svenska vargar, som regeringen gör just nu för att på sikt utrota arten helt i de svenska skogarna. Jag återkommer till den diskussionen.

Men hoten mot demokratin, pressfriheten och yttrandefriheten finns också här i Sverige. De kommer från många håll: från antagonistiska stater, från inhemska trollfabriker och från den regeringsbudget som vi diskuterar i dag.

Enligt Diks tidning Magasin K är nästa års kulturbudget den lägsta på över ett kvarts sekel, sett som andel av budgetens storlek. Nedmonteringen av kulturen syns i stängda bibliotek, sämre öppettider för museer, färre egna utställningar och igenbommade musikhus och replokaler över hela landet. Det är framför allt glesbygden och människorna som lever där som drabbas när lokaler och verksamheter stängs och läggs ned.

Det dras även ned på teatrarna. Och svensk film har näst lägst offentligt stöd av alla västeuropeiska länder. Jag undrar: Var är filmpropositionen?

Vi ser det också i ett ständigt misstänkliggörande och ifrågasättande av kulturen, de fria medierna och public service, inte sällan från regeringspartiernas representanter.

Bara 4 procent av Sveriges biblioteks- och museianställda anser att de har tillräckliga resurser för att klara beredskapsuppdraget. Det kan man tycka är en alarmerande siffra. Men Tidöregeringens minister för civilt försvar överprövar kulturen och menar att det är bibliotekarierna som har missuppfattat sin arbetsbeskrivning.

Statsministerns presschef säger i SVT:s Politikbyrån att det är hennes ”ansvar att påpeka kvalitetsbrister i medierna”. Det är en lite udda uppfattning i en stat med yttrandefrihet och pressfrihet.

Kulturministern sa på en filmfestival i våras att hon inte anser att det är hennes uppdrag att vara kulturens företrädare i regeringen. Vem ska då företräda kulturen i regeringen och i budgetförhandlingarna med finansministern? I Tidöregeringen saknas uppenbarligen den funktionen. Och vi får den lägsta kulturbudgeten på 26 år. Så här kan vi inte ha det.

Miljöpartiet tänker större om kulturen. I vår budget finns 2,4 miljarder mer till hela utgiftsområdet och 1 ½ miljard mer till kulturen. Kulturen behöver en återstart efter de hårda åren med Tidöregeringen. Hjulen måste börja rulla.

Vi har i vår budget 150 miljoner till kultursamverkansmodellen, för vilken regeringen för första gången sedan modellen sjösattes sänkte anslagen till i år, 2025. Vi har 200 miljoner mer än regeringen till kulturskolorna, 150 miljoner till stärkta bibliotek och 300 miljoner till en filmfond för att genomföra Filmutredningens förslag.

Vi vill se en kulturell allemansrätt för alla barn och ungdomar. Det innebär återinförda obligatoriska estetiska ämnen genom hela skolsystemet. Vi vet att eget skapande är viktigt för den personliga utvecklingen och för prestationen i alla skolämnen. Studier visar att resultat i naturvetenskap och matte gynnas mer av en timmes eget skapande än av en extra timme matte på schemat. I dag krävs också estetiska förmågor i nästan vartenda yrke på arbetsmarknaden.

I vår kulturella allemansrätt ingår också mer sång och musik i förskolan och en kulturgaranti för alla skolelever. Det är en garanti för att återkommande få möta professionell kultur genom hela skolsystemet.

Kulturskolan får ett stärkt statligt stöd. Men vi vill också införa en kulturskolelag för att stärka kommunerna, för att utjämna skillnaderna mellan kommunerna och för att stötta pedagogiken och stärka kulturskolelärarna.

Kulturen måste också ha möjlighet att nå ut till alla. Miljöpartiet vill se ett levande och starkt kulturliv över hela landet. Vi återställer de kraftiga sänkningarna på en halv miljard till studieförbunden och stärker upp folkhögskolorna med ytterligare 100 miljoner.

Vi satsar 150 miljoner utöver regeringens satsning på stärkta och mer tillgängliga folkbibliotek. AI-kommissionen menar att kunskaperna hos befolkningen behöver stärkas om sådant som fake och manipulerade och AI-skapade verk. Vi lyssnar på det och avsätter ytterligare 100 miljoner till biblioteken för det arbetet. Det tror vi är viktigt för till exempel beredskapen.

Vi vet också att det fria kulturlivet är i behov av arrangörer, lokaler och infrastruktur. För att de kulturella ekosystemen ute i landet inte ska kollapsa utan kunna återhämta sig, bli starka och fungerande skjuter vi alltså till nya resurser till den ideellt organiserade kulturen, till arrangörsledet, till lokalhållande organisationer och till konstarterna – musik, teater, dans. Vi stärker också ersättningen till konstnärerna. Vi satsar på att varje år räkna upp anslagen, exempelvis till kultursamverkansmodellen.

Jag nämnde vargen. Den är en urgammal symbol för fara och ett väsen som i folktron kom med olycka och död. Men den är också en möjliggörare, en garant för mångfald och artrikedom i våra skogar. Våra stora rovdjur är avgörande för att ekosystemen ska överleva och fungera. Men själv är vargen en hotad art.

I Tidöregeringen lever vargskräcken kvar. Rädslan för de vilda, otämjda, gamla och lite läskiga skogarna är stor i Regeringskansliets korridorer. En hittepåsiffra, en tyvärr mycket låg sådan, har kommit för att begränsa vargstammen till otillräcklighet för överlevnad.

Fjällugglan är numera utdöd, tornugglan likaså. De artrika gamla skogarna ska omvandlas till kalhyggen. Skyddet för stränder och smala vattendrag, som är viktiga för fiskar, insekter och små djur och deras fortplantning, har minskat och föreslås tas bort helt.

Samtidigt sker kraftiga neddragningar på naturvård och på skötsel av leder, vindskydd och rastställen. Friluftsorganisationerna, som jag pratar om nu, får i Miljöpartiets budget ett tillskott på 100 miljoner utöver regeringens budget för att fler ska kunna ta del av vår natur. Vi satsar naturligtvis på naturen också i andra politikområden.

Herr talman! Något bra ska väl ändå sägas om regeringens budget inom utgiftsområde 17. För att stärka kommunerna i planeringen av arenor och platser för idrott avsätts 250 miljoner. Det finns fortsatt stöd för idrottsföreningarnas arbete i utsatta områden. Och en rejäl slant, men tyvärr helt missriktad, till fritidskortet finns med i regeringens budget.

Satsningar på idrott, rörelse och hälsa är viktiga, och där är och ska det offentliga vara med. Vi i Miljöpartiet stärker upp regeringens budget med ytterligare 50 miljoner för att få fler i områden med lägre socioekonomisk status att idrotta. 30 miljoner går till att stärka parasporten. Det är oerhört viktigt. Inte minst intellektuell funktionsnedsättning behöver stöttas. Och 50 miljoner går till att utbilda fler ledare över hela landet.

Miljöpartiet avvisar fritidskortet. Nu när årets ansökningsperiod precis är över ser vi att nyttjandegraden knappt når upp till regeringens katastrofnivå på 25 procent. Kostnaderna för administrationen och för myndigheterna övergår alltså de utbetalade medlen till familjerna. Upplägget är ett administrativt monster för föreningarna. Av den anledningen väljer de allra flesta föreningarna att stå utanför. Fritidskortet är ett haveri.

Vi lägger i stället resurserna där de gör nytta: på kulturskolorna och på idrottens organisationer, och vi lägger 100 miljoner på friluftslivet.

Regeringen gör vissa satsningar på kulturarvet, på digitalisering och på bortförsel av arkivalier och museala föremål. Tyvärr är det otillräckligt. Miljöpartiet skjuter till extra. Vi avsätter också ytterligare medel till den kyrkoantikvariska verksamheten för att hjälpa våra församlingar att restaurera och bevara våra kyrkor och samlingar över hela landet.

Herr talman! På grund av budgetreglerna kan jag inte yrka bifall till Miljöpartiets budgetförslag. I stället står jag bakom det särskilda yttrande som ligger med i betänkandet. Om jag hade haft möjlighet att yrka bifall till vårt förslag hade jag yrkat på att höja statens budget för utgiftsområde 17 Kultur, medier, trossamfund och fritid med drygt 2,4 miljarder. Det är differensen mellan regeringens och Miljöpartiets budgetförslag. Det är differensen mellan misstro och en tro på ett starkt demokratiskt samhälle som byggs underifrån, genom människornas engagemang.

(Applåder)