Herr talman! Nu handlar det om den sista kulturbudgeten under den här mandatperioden. Det har varit spänstiga debatter under de här åren, vilket har varit kul och uppfriskande på många sätt.

Det har också varit slående hur underhållande oppositionens tonläge och kritik stundtals har varit under de här åren. Det är intressant, inte minst med tanke på att denna mandatperiod har präglats av budgetar som faktiskt har gått igenom kammaren, vilket har skapat en finansiell stabilitet och en långsiktighet som har varit bra för Sverige. Det gäller speciellt i dessa tider av oro både vad gäller Rysslands vidriga invasion av Ukraina och vad gäller den höga inflationen och den lågkonjunktur som vi har gått igenom.

Det är också intressant eftersom den kritik som oppositionen har riktat mot oss under åren har gällt att vi satsar för lite på kulturen. Det är slakt, och ni svälter ut kulturen! Så har det exempelvis kunnat låta. Men Sverigedemokraterna och regeringen har under de här åren satsat på delar av kulturen som har varit nödvändiga att åtgärda. Det gäller inte minst kulturarvet, idrotten, beredskapen och läsningen.

Herr talman! Six seven, Sigma och 507 – det är mem som jag har otroligt svårt att hänga med i. Jag blir konstant påmind om dessa av mina söner, som säger att jag är alldeles för gammal för att förstå det här. Det sätter också lite grann fingret på den digitalisering som vi har sett och vad som faktiskt påverkar våra barn och unga. Satsningar på svenska språket och läsfrämjande har varit viktiga prioriteringar för regeringen och Sverigedemokraterna. Mina kollegor i utskottet kommer under debatten att redovisa vad mer vi satsar på.

Herr talman! Vi har alltså kunnat göra satsningar trots att den förra regeringen lämnade efter sig en historiskt hög inflation som mynnade ut i en allvarlig lågkonjunktur. Frågan är då varför det är intressant att titta bakåt när vi borde titta framåt.

Det beror på att kritiken riktas mot Sverigedemokraterna och regeringen, och när kulturarbetare väljer att komma hit och följa debatten i realtid här i kammaren som ett slags protest vill jag vara väldigt tydlig med en sak: Den sista budget som den förra regeringen lade fram på riksdagens bord omfattade totalt 16,2 miljarder på utgiftsområde 17 i prognosen för år 2024. Det som är viktigt att ha med sig är att den här regeringens kulturbudget för samma år omfattade 16,6 miljarder kronor. Är det tillräckligt? Nej, det är det inte. Men de senaste tre åren har präglats av finansiell instabilitet, och det måste man ha med sig.

Vad vill jag då säga med detta? Oppositionen har nu tydligen möjlighet att satsa stort på kulturen, och då blir min fråga: Varför gjorde man inte det när man satt vid makten? Temporära stöd under pandemin i all ära – det var absolut bra och nödvändigt – men vart tog alla långsiktiga satsningar vägen? Det är ju sådana som man tydligen vill göra nu.

Varför lät man bokstavligt talat taken ramla in på våra vackra statliga museer? Varför lät man Operan förfalla? Varför tog man inte tag i viktiga kulturminnen i form av slott, fornlämningar och så vidare? Det har vi gjort genom bidragsfastigheterna. Varför räknade man inte upp den kyrkoantikvariska ersättningen för att säkra det kyrkliga kulturarvet? Varför satsade man inte på beredskap och digitalisering? Det är frågor som jag tycker är viktiga att ställa.

Det gäller också kultursamverkansmodellen. Varför höjde man inte anslagen under åren med högkonjunktur och låg inflation när man nu sitter här som opposition och vill satsa på allt det här? Det är frågor där oppositionen är svaret skyldig, speciellt som man har en så hög svansföring som man nu har i dessa frågor.

Nu går det minsann att satsa. Miljöpartiet och Vänstern ökar med 2,4 miljarder kronor mer än regeringen. Det är inte seriöst! Socialdemokraterna ökar med 700 miljoner kronor mer genom att återställa stöden till sig själva genom ABF. Det är föga förvånande, men varför har man kulturskolan som segregationsbrytande åtgärd? Centerpartiet ökar också men drar samtidigt ned på samtidskulturen och kulturarvet för att satsa på studieförbund och idrott.

Herr talman! De här satsningarna kunde man som sagt ha gjort under högkonjunktur och låg inflation. Det är en tanke som jag tycker att även åhörarna på läktaren ska ha med sig.

Sverigedemokraterna har sedan 2022 arbetat outtröttligt med att ge sig på den organiserade brottsligheten, städa upp efter decennier av en ansvarslös integrations- och migrationspolitik, sänka el- och bränslepriser för vanligt folk, bryta bidragsberoende, stoppa en skenande inflation, skapa tillväxt med mera, med mera.

Detta är saker som folk där ute ser och uppskattar, och det är det som är viktigt för mig. Allt detta har vi gjort för att skapa trygghet efter decennier av vanskötsel. Det här har vi påbörjat och lagt grunden för genom ett historiskt högt reformtempo.

Som kulturpolisk talesperson hade jag självklart önskat att Sverige hade haft bättre förutsättningar att satsa på kulturen. Jag hade velat satsa mer på kultur som skapar värde för vanligt folk varje dag. Jag hade inte velat behöva renovera eftersatta kulturfastigheter, bygga upp beredskap och digitalisering eller rädda kulturminnen från att gå förlorade för evigt. Det hade varit skönt om det hade gjorts löpande hela tiden, men det har man inte gjort. Så är det, och vi sverigedemokrater kommer att fortsätta prioritera på vårt sätt. Det är jag stolt över.

Med detta vill jag yrka bifall till utskottets förslag till beslut.

(Applåder)

I detta anförande instämde Pia Trollehjelm (SD).