Fru talman! Jag tackar återigen ministern för svaret.

Det är bra att både ministern och jag brinner för folkbildningen – när jag hör ministern säga att det här är en viktig verksamhet vill jag ändå lyssna på det örat. Folkbildningen är också något som i denna oroliga tid faktiskt knyter oss samman och kan stärka det svenska samhället. Därför tycker jag att det är olyckligt att regeringen har klivit så fel i den här frågan. Vi har en uppbyggd infrastruktur. Ska vi nu plocka isär den för att sedan bygga upp någonting annat? Jag undrar vad det skulle kunna vara.

Det här är en väletablerad och välkänd del av vårt samhälle. Det råder ingen tvekan om att folkbildningen har varit med och byggt upp den demokrati vi har i vårt land. Jag tror att folkbildningen kan vara en räddning i många delar, inte minst vad gäller förebyggande av brott och vad gäller att unga människor inte ska hamna i kriminalitet. Detta är en fråga som har engagerat regeringen väldigt mycket. Det är bra, men det kan inte bara vara så att vi ska ägna oss åt bestraffningsmetoder. Vi måste ha någonting förebyggande. Här spelar replokalerna, folkbildningen och det civila samhället en stor roll.

Även när det gäller att bryta ensamheten hos äldre är folkbildningen och studieförbunden en stor och viktig del. Det finns fantastiska program för våra seniorer där man hela tiden förkovrar sig i den senaste forskningen eller i något språk som man vill lära sig. Det kan också handla om länder som man vill resa till.

Detta är alltså en prioritering. Jag beklagar att regeringen har kommit fram till det här, men jag hoppas att ministern tar med sig dessa synpunkter och ser till att det blir en ändring.