Fru talman! Jag tackar ministern för svaret.

Jag måste säga att svaret lämnade några av de centrala frågorna obesvarade. Det vi diskuterar är inte småjusteringar eller regionala detaljer, utan det här handlar om statens ansvar för samhällsviktig trafik som staten själv definierat som nödvändig. Trafikverket har under två år minskat ersättningen till de fyra nordligaste regionerna med 108 miljoner kronor, trots att uppdragets omfattning inte har minskat.

Detta gäller Norrtåg med tåglinjer från Sundsvall och uppåt i landet, Samverkande inland, det vill säga 15 busslinjer i Norrbotten, Västerbotten, Västernorrland och Jämtland Härjedalen, samt statliga flygtransfertrafiken med tre linjer i Västerbotten och fem linjer i Norrbotten. Alla dessa tre samverkansavtal är avgörande för att människor ska kunna bo, arbeta och driva företag i norra Sverige.

Regionerna har redan upphandlat trafiken. Avtalen är redan skrivna, och trafik är planerad och kapacitetssatt. När staten meddelar att finansieringen inte räcker vältras orimliga kostnader över från staten till regionerna. För staten är det småpengar, men för regionerna är det enorma kostnader.

När ministern säger att finansieringsprincipen inte är tillämplig eftersom regionerna inte formellt åläggs ett nytt åtagande bortser ministern från kärnan i problemet, nämligen att staten drar ned sin finansiering samtidigt som staten inte minskar kraven på tillgänglighet. Det spelar faktiskt ingen roll om man kallar det för ett nytt åtagande eller minskat stöd eftersom resultatet är detsamma.

Fru talman! Regionerna åläggs statens kostnader. I norra Sverige handlar det inte om några marginella effekter, utan det är fråga om trafik som är helt nödvändig för att hälso- och sjukvårdspersonal ska kunna ta sig till jobbet, för att elever ska ta sig till sina utbildningar och för att företag ska kunna rekrytera anställda.

Att säga att finansieringsprincipen inte är relevant är att bortse från det kommunala självstyrets grundförutsättningar. Ministern hänvisar också till att regeringen har tillfört 151 miljoner kronor till statens upphandlade trafikavtal, men det är inte en förstärkning utan en brandkårsutryckning.

Fru talman! Regionerna ska inte behöva rädda staten när statens egna avtal blir dyrare. Regionerna ska inte vara budgetregulatorer för staten, utan staten måste återkomma med kompensation till de berörda regionerna. Det löftet hörde jag inte från ministern.

Jag hoppas att ministern i sitt nästa inlägg kan förklara hur staten kan fortsätta att kräva tillgänglighet utan att finansiera den – det är kärnan i interpellationen.