Fru talman! Jag tackar för väldigt viktiga frågor.

Folkbildning är viktigt i det svenska samhället. Det ger möjligheter för människor att bredda sina kunskaper och möjligheter för människor som står långt från arbetsmarknaden att till exempel gå i folkhögskola. Jag tycker att det är alldeles uppenbart att fler av dem som står långt från arbetsmarknaden borde kunna få en plats där. Vi ser också att många ungdomar som har haft det rätt bekymmersamt i svensk skola kan få en plats i folkhögskolorna. Det är därför det är viktigt med den här förlängda tidsgränsen för dem som har fyllt 16 år.

Samtidigt är det ju så att ansvaret för folkbildningen är gemensamt. Det är inte bara staten som är ansvarig för finansieringen; det är också bland annat kommuner och regioner. De senaste 20 åren har de regionala och kommunala bidragen minskat från ungefär 45 procent av den totala budgeten till 30 procent. Jag anser att vi måste föra en dialog med kommuner och regioner för att höra hur de ser på sitt finansieringsansvar. Därför tänker jag mig att jag ska bjuda in SKR för en dialog i de här frågorna.

Den rapport som det hänvisas till är väldigt gedigen. Det ska sägas att den utöver studieförbunden och folkhögskolorna även berör folkbiblioteken. Det vi ser är förstås bekymmersamt, men det är studieförbunden själva – inte staten – som avgör var de vill ha sin verksamhet. Jag tycker att det är en bra ordning att studieförbunden själva bestämmer var de vill ha sin verksamhet; det kan inte staten gå in och reglera.

Sammanfattningsvis skulle jag vilja säga att studieförbunden och folkhögskolorna har en enormt viktig funktion i vårt samhälle. Det är dock inte bara staten som är ansvarig för finansieringen, utan det är även andra. De måste också ta sitt ansvar.