Fru talman! Jag tyckte att Åsa Karlsson i slutet av sitt inlägg gav ett välkommet besked, det vill säga att ge långsiktiga förutsättningar för underhållsentreprenörerna. Våra svenska företag, som är verksamma här, är efterfrågade på en europeisk marknad och ibland en global marknad under hård konkurrens. Den typen av politisk oro, exempelvis i en valrörelse där man talar om att återförstatliga underhållet, har uppstått därför att en betydande del av problemet har varit ideologiska låsningar, vilket också Gunnar Alexandersson, en tidigare järnvägsutredare med uppdrag från myndigheten Trafikanalys, slagit fast. Vi har därför historiskt inte fått genomslag för det som har behövt göras.

Detta ändrar vi på nu. Det är ingen, fru talman, som har sagt att digitala hjälpmedel är hela lösningen. Däremot kan de vara viktiga för att få mer av förebyggande underhåll. Vi ser nu en positiv tendens i den underhållsplan som Trafikverket har för åren 2025–2028. Där minskar mängden avhjälpande underhåll, akutunderhåll, det vill säga när man får rycka ut och laga en kontaktledning som redan har gått sönder. Var fjärde gång underhållsarbete görs handlar det om akutunderhåll. Detta minskas nu till 20 procent på bara tre fyra år.

Vad är då 5 procentenheter hit eller dit? Jo, där gömmer sig många kronor, och de allra flesta förstår att förebyggande underhållsarbete innan en kontaktledning brister är mycket mer effektivt. Där ser vi ett exempel på när regeringens politik ger resultat.

Det här handlar om att återupprätta förtroendet för järnvägen. Människors vardag, näringslivets konkurrenskraft och Försvarsmaktens förmåga ska inte påverkas av att vi har struntat i underhållet decennium efter decennium. Det vänder vi på nu.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.