Fru talman! Svaret är mycket enkelt: Ja. För första gången finns det en plan för att beta av underhållsskulden på järnvägen. Jag har också svarat ledamoten att vår regering – för vi aspirerar på omval, fru talman – vid nästa revidering om fyra år måste vara beredd att skjuta till mer medel till följd av att de olika metoder som nu effektiviserar underhållet dag för dag frigör utrymme som gör att man kan underhålla mer.

Ett sådant exempel är de underhållståg som nu tas fram och som jag fick se härommånaden när jag besökte Tomteboda. Med dem kan man underhålla på ena spåret och samtidigt bibehålla hastigheten på spåret bredvid utan att tumma på säkerheten och arbetsmiljön. Ett annat exempel är att man kan använda värmekameror som upptäcker ett värmeläckage innan en kontaktledning brister.

Jag blir lite förvånad, fru talman, över att ledamoten nästan raljerar över ord som digitalisering och att använda drönare. Dessa kan alltså gå längs järnvägen och upptäcka ett fel innan det har uppstått så att vi kan skicka ut tekniker till just den plats där man sett ett litet värmeläckage i en kontaktledning. Dessa kan då reparera felet innan en kontaktledning rasar ned så att man sedan får underhålla, med stor påverkan på hela trafiksystemet i den svenska järnvägen. Detta borde Socialdemokraterna välkomna, fru talman.

Det går att upptäcka sprickor i rälen genom att med tekniska hjälpmedel känna av vibrationer på varje tåg som rullar. Det behöver man inte raljera över. Det kan göra att brister i banvallen upptäcks innan en banvall brister, fru talman.

Detta händer nu, tack vare regeringens ledarskap som fokuserar på järnvägsunderhållet. Det har tagits emot väldigt positivt i stora delar av Järnvägssverige, och jag tror egentligen att Åsa Karlsson har noterat detta.

Jag tror att det vore klädsamt att faktiskt bejaka denna utveckling och ställa sig bakom den. Äntligen kan vi gemensamt se att vi nu vänder utvecklingen och inte fortsätter på den kälkbacksliknande underhållsskuldsutvecklingen där det bara rasar år efter år. Nu vänder vi trenden.

Vi har också sett till att de 210 miljarder kronor som avsätts för underhåll av järnväg inte längre kommer att behöva gå till förvaltningskostnader som egentligen borde ligga på Trafikverkets förvaltningsanslag. Vi har städat upp i anslagen, vilket gör att ökningen för anslaget Vidmakthållande av järnväg i själva verket är 18 procent eftersom det inte kommer att gå miljardbelopp därifrån till Trafikverkets personal. I stället förstärker vi förvaltningsanslaget så att vi får en bättre transparens, en bättre kostnadskontroll och också mer pengar till järnvägsunderhåll.

Men återigen: Det handlar inte bara om mer pengar, fru talman. Det handlar också om att få ut mer underhåll för pengarna. Det är där vi börjar skönja ett resultat. Punktligheten har i år successivt, månad för månad, blivit bättre. Åtta av tio månader har bättre punktlighet än motsvarande månad året innan. Trafikverket pekar också på att det bland annat är underhållsoffensiven som nu börjar märkas.

Det målår som ledamoten hänvisar till är inte regeringens satta mål. Det är Trafikverket som har bedömt detta. Om vi fortsätter att skjuta till de medel som krävs och utvecklingen i den innovativa järnvägsbranschen får fortsätta, där svenska företag kan vara med och underhålla i kapp underhållsskulden, kan man nå målet 2050.

Därför vore det välkommet om Socialdemokraterna bejakade detta och sa att alla entreprenörer som kan vara med och bidra ska få vara med och bidra. Är Åsa Karlsson beredd att bejaka det?