Fru talman! Tack, ministern, för svaret!

Under 2024 inleddes en treårig nedskärning av statsbidraget till studieförbunden, en minskning med totalt 500 miljoner kronor. Redan under första året har konsekvenserna blivit tydliga. Antalet studiecirklar och andra arrangemang har minskat med 14 procent, och landsbygdskommuner har drabbats hårdare än storstäderna. Det kan också konstateras att det har blivit färre medarbetare vid studieförbunden, vilket bland annat har lett till ett minskat antal genomförda kulturevenemang. I landsbygdskommunerna har verksamheten minskat dubbelt så mycket som i storstäderna.

Rapporten Vid vägs ände? från Studieförbunden i samverkan med flera rapportskrivare visar att dessa nedskärningar påverkar inte bara studieförbunden utan hela kulturens infrastruktur. Replokaler har stängts, och kulturprogram har försvunnit. Dessutom har möjligheterna till folkbildning för personer med stora eller särskilda behov minskat. Det är särskilt allvarligt i en tid då demokratisk delaktighet, livslångt lärande och kulturell mångfald borde stärkas och inte försvagas.

Därför har jag frågat ministern om man har tagit några initiativ till en analys av vilka negativa konsekvenser nedskärningarna i statsbidraget till studieförbunden riskerar att medföra för kulturens infrastruktur och om ministern i så fall kan redogöra för resultaten av de analyserna. Vi har hört svaret.

Jag vill börja med, fru talman, att berömma regeringen för satsningarna på folkhögskolan. Den ligger mig varmt om hjärtat, och vi vet att den hjälper personer som står långt från arbetsmarknaden. De kan få in en fot den vägen, och därför är folkhögskolorna viktiga. Det är positivt. Men vi ser ju också den här minskningen på studieförbunden, inte minst utifrån ett demokratiskt perspektiv.

Landsbygden drabbas hårdare därför att studieförbunden tar sitt ansvar och försöker leva efter den matsäck de har fått, så att säga. Det är klart att då tittar de på externa kostnader, vilket innebär bland annat replokaler eller andra lokaler som är kostnadsdrivande för studieförbunden.

Avslutningsvis i svaret hörde vi att folkbildningen är en hörnsten i arbetet med att bygga vår demokrati. Om man nu ser att det börjar knaka i fogarna i de här hörnstenarna, är regeringen då villig att vidta åtgärder? Ser ministern då en återställning av bidragen till studieförbunden som en lösning?