Fru talman! Det är bland annat detta Trafikverket tittar på i den fördjupade analys där arbetet nu pågår. Det är inte första gången som det här diskuteras. Det har Malin Östh helt rätt i.

Inför att det nya avtalet skulle börja förhandlas fram fick Trafikverket i juli 2020 ett uppdrag av den förra regeringen att analysera alternativa modeller för den framtida färjetrafiken till och från Gotland. En av de bitar man tittade på var en modell som Trafikverket föreslog där staten skulle äga fartygen och upphandla driften, vilket bedömdes skulle ha kunnat ge en ökad konkurrens och potentiellt lägre kostnader. Man tittade alltså på och föreslog statligt tonnage. Den modellen togs dock inte emot särskilt väl, så den förra regeringen lade den till handlingarna. Detta var uppstarten till arbetet med det nya avtal som kommer att gälla från 2027 och framåt.

Jag har noterat att Trafikverkets generaldirektör åter har öppnat för att titta på olika alternativa modeller. Det är förstås någonting som är viktigt att föra dialog kring. Mot bakgrund av att detta inte togs emot väl av alla gotlänningar förra gången det var uppe – och utredningsförslaget föll ju och lades till handlingarna – vill jag dock inte i kammaren i dag peka på alternativa modeller innan jag har haft ett eget samtal med företrädare för Gotland.

Vi har under de år jag har varit infrastrukturminister förstås haft anledning att återkomma till frågan, och jag kommer att göra det igen nu i december när jag återigen besöker Gotland.

Detta är förstås öppet för diskussion, men jag tror att det i dag är viktigt att säga att det nya avtal som har träffats är tänkt att vara mindre priskänsligt för höga bränslekostnader och kraftiga uppgångar i bränslepriserna – något vi i dag ser att situationen har genererats mycket av. Därför är det uppdrag som Trafikverket har beslutat om internt – att nu se över prisutveckling och prissättning – förstås angeläget inte minst mot bakgrund av de exempel som ledamoten nämner och det arbete som Region Gotland har gjort.