Herr talman! Bara för att vara övertydlig: Det är inte aktuellt att skicka något stridande svenskt förband till Ukraina förrän det finns en vapenvila eller en fredsöverenskommelse. Jag vill vara väldigt tydlig med det. Vi kan inte skicka något stridande förband, för då blir vi del av kriget. Då blir vi stridande.

När Elsa Widding och jag debatterade detta förrförra gången hävdade ledamoten att Sverige enligt krigets lagar genom sitt Ukrainastöd har blivit ett legitimt mål för Ryssland att angripa. Elsa Widding sa också att vi ska vara tacksamma för att Ryssland inte har gjort det än. Två saker är kontrafaktiska i de påståendena. Vi håller oss väldigt tydligt till krigets lagar för vad vi kan och inte kan göra i Ukrainastödet, och vi kan inte skicka stridande förband. Däremot är vi enligt folkrätten i vår fulla rätt som självständigt land att stötta ett annat land som har blivit utsatt för aggression. Det är fastlagt att Ryssland bedriver en aggression mot Ukraina.

Det Elsa Widding framför – att det skulle vara legitimt enligt krigets lagar för Ryssland att angripa till exempel svensk försvarsindustri – är tyvärr ett ryskt narrativ. Jag är djupt oroad över att det framförs i Sveriges riksdag, för det stämmer inte överens med hur Sverige agerar.

Herr talman! Elsa Widding hävdar att hon står på det ukrainska folkets sida. Men över 80 procent av det ukrainska folket vill fortsätta kampen, enligt de mätningar som finns. Man vet att när man lever under ockupation, som nu i Donetsk och Luhansk, sker deportationer av barn, russifiering och rena ryska utrensningar av ukrainska medborgare.

Att stötta Ukraina är enligt min uppfattning både den rätta och den smarta saken att göra. Det är en investering i vår egen säkerhet.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.