Protokoll 2025/26:41 Fredagen den 28 november

interpellationsdebatt / Svar på interpellation 2025/26:164 om stöd till svenska företag i den gröna omställningen
Anf. 39 Klimat- och miljöministern Romina Pourmokhtari (L)

Herr talman! Det kom upp flera olika diskussioner i de båda anförandena från ledamöterna. Jag ska göra mitt bästa för att svara på de frågor som kom upp.

Vi har nyligen haft tuffa förhandlingar i EU om en ny klimatlag. I dessa förhandlingar förespråkade Sverige tillsammans med Finland, Spanien och ett fåtal andra länder en hög ambitionsnivå på 90 procent. Vi tryckte på för att EU skulle anta ett nytt klimatmål inför 2040 som lade en god grund inför de förhandlingar som sedan skedde på ett klimatmöte i FN där man förväntades presentera ny politik i sin nationella klimatplan, alltså det som EU plockar fram tillsammans.

Vi har tryckt på för att försvara svensk industri. Vi vet att svensk industri vill ha en hög ambition. Här är regeringen helt överens med Socialdemokraternas ledamöter: Vi vet att den svenska industrin vill ha hög ambitionsnivå och höga klimatmål, och det är en stor styrka som vi ska ta vara på.

Jag menar att det är alldeles tydligt: Vad den svenska industrin inte minst också efterfrågar för att lyckas med klimatomställningen är stora mängder ren el och bra effekt. Detta är helt avgörande för att Sverige ska fortsätta ha låga utsläpp.

Det förs nu en diskussion, herr talman, om att artikel 6-krediter är ett hot mot detta mål och att den svenska regeringen har verkat för att artikel 6-krediter på olika sätt ska involveras mer i målet. Då ska man vara klar över att Sverige och jag personligen satt i 22 timmar för att se till att det inte blev så, alltså att vi inte fick ett mål som var under 90 procent och där man ska använda artikel 6-krediter.

Vi har sett till att det inte finns några skrivningar som binder medlemsstaterna vid att använda artikel 6-krediter. Det som till slut blev utfallet i förhandlingen var en möjlighet att använda artikel 6-krediter för de länder som krävt detta för att gå med på 90 procent. Detta menar vi var en väldigt viktig del i förhandlingen för att det skulle bli så som exempelvis svensk industri har efterfrågat. Det är flera som har nämnt att man inte vill att artikel 6-krediter ska ligga i fokus.

Från svensk sida har vi möjligheten att inte använda oss av artikel 6-krediter för att uppnå målet. Det är en möjlighet som jag är glad och stolt över att ha lyckats försvara. Det hade inte kunnat ske utan Spanien. Vi var få länder och få förhandlare som drev på för detta, men vi är glada att vi faktiskt lyckades med den delen.

Sedan är det ett väldigt tufft läge. Länder som Italien och Polen är väldigt kritiska till de kostnader som kommer av klimatomställningen och de EU-lagar vi har. Det är en debatt som vi också haft i Sverige. Inte minst Sverigedemokraterna, men även samtliga andra partier i vårt regeringssamarbete, tryckte på väldigt hårt i valrörelsen för att det var för stort fokus på bränslepriser. Det var just bränslepriserna som var skälet till att vi 2024 såg en uppgång av Sveriges utsläpp i stället för den nedgång som vi verkar se de andra åren. Det här är viktigt att ha med sig. Om man bara kritiserar uppgången av utsläpp blir det intressant att fråga sig om det betyder att Socialdemokraterna förespråkar höjda bränslepriser igen. Om man kan säga det rakt ut får vi en ärligare klimatdebatt.

Slutligen, herr talman, innan jag förhoppningsvis får möjligheten att i följande inlägg svara på ytterligare frågor, menar jag att det inte är genom Vinnovas myndighetsanslag som det främsta klimatarbetet sker med svensk industri, utan det är i stället exempelvis genom Klimatklivet, som är större än någonsin tidigare.