Herr talman! Riksenheten för säkerhetsmål och chefsåklagare Per Lindqvist har utrett brottsmisstankarna mot en före detta säkerhetsrådgivare vid Statsrådsberedningen, Regeringskansliet. Det handlar alltså om statsminister Ulf Kristerssons bästa kompis Henrik Landerholm.

Säkerhetspolisen slår i sin förundersökning fast att Regeringskansliet har lämnat en ”oriktig redogörelse” för händelseförloppet.

Ett av felen har berört tidslinjen och hanteringen av information som har tillsänts Regeringskansliet. När Regeringskansliet hade att lämna ut mejl till Säkerhetspolisen om detta, då Säkerhetspolisen hade att samla in bevisning, exkluderades detta mejl. Regeringskansliet avstår sålunda från att lämna ut bevisning till rättsvårdande myndighet.

Vad gäller frågan om att Regeringskansliet har undanhållit bevis för Säkerhetspolisen har chefsåklagaren sagt: ”Det ligger utanför ramen för den brottsutredning som vi bedriver, och jag har därför inga synpunkter på detta.”

Herr talman! Det åligger inte Riksenheten för säkerhetsmål att väcka åtal mot eller utöva tillsyn av regeringen och enskilda statsråd. Det ansvaret åligger riksdagen, då tillsynen av regeringen och enskilda statsråd ankommer på riksdagen, i enlighet med regeringsformen. Det kallas granskning. Det faller alltså på riksdagen själv att genomföra de delar av granskningen som faller utanför rättsväsendets rättskipning.

Med anledning av detta har en interpellation ställts till statsminister Ulf Kristersson som handlar om varför statsministern inte har verkat för att Statsrådsberedningen och Regeringskansliet inte lämnar oriktiga redogörelser till Säkerhetspolisen.

Jag tycker själv att frågan i interpellationen är onödigt krånglig. Men formuleringen har sin grund i de krav kammarkansliet ställer på oss ledamöter för att vi ska tillåtas ställa våra frågor till regeringen.

Herr talman! Just denna fråga, kan jag meddela, var föremål för en längre diskussion med kammarkansliet, men till slut tilläts jag ändå att ställa frågan till statsministern. Det är bra, eftersom möjligheten att ställa interpellation är grundlagsskyddad då det faller på riksdagen att granska regeringen.

För transparensens skull för den som följer debatten – det vet jag att det är många som gör – och som inte är helt bevandrad i riksdagens vokabulär ska sägas att kammarkansliet här i riksdagen sorterar under riksdagens talman Andreas Norlén.

Herr talman! Jag tycker själv att frågan är onödigt krångligt formulerad. I grunden handlar det om varför statsministern har låtit detta ske. Med orden i Säkerhetspolisens egen förundersökning har Regeringskansliet lämnat en oriktig redogörelse för händelseförloppet. Statsministern är chefen och har således ett ansvar.

Herr talman! Jag noterar att justitieministern inte lämnar något svar på denna fråga. Jag noterar dock att han säger att han inte kan kommentera en pågående rättsprocess. Det har jag heller inte begärt.

Frågan om varför statsministerns kansli har lämnat en oriktig redogörelse till Säkerhetspolisen – det är Säpos egna ord om det inträffade – är inte föremål för någon rättsprocess. Det är inte heller, vad jag förstår, något som är en del av den pågående rättsprocessen.

Det åligger inte Riksenheten för säkerhetsmål att väcka åtal mot eller utöva tillsyn av regeringen och enskilda statsråd. Det ansvaret åligger riksdagen, då tillsynen av regeringen och granskningen av regeringen och enskilda statsråd ankommer på oss i riksdagen.

Herr talman! Med detta klargörande ber jag justitieministern att svara på frågan i interpellationen som han har sänts att besvara här i dag. Varför har statsministern inte verkat för att Statsrådsberedningen och Regeringskansliet inte lämnar oriktiga redogörelser till Säkerhetspolisen?

Eller enklare formulerat: Varför har statsministern låtit det ske? Varför har statsministerns kansli inte bistått Säkerhetspolisen med det myndigheten efterfrågat?

Varför har statsministerns kansli lämnat en oriktig redogörelse till rättsvårdande myndighet? Det är väldigt många som vill ha svar på det. Det är helt orimligt att Sveriges statsminister har den typen av ledarskap för sitt kansli och sina medarbetare.