Herr talman! Jag noterar att justitieministern säger att det som framförs i utredningen som har tillsänts JO också gäller statsministern och hans statssekreterare. Jag noterar detta, men jag får väl läsa protokollet ordentligt så att jag uppfattar det korrekt. Justitieministern får annars gärna förtydliga.

Jag är väl medveten om att det här faller utanför det svar som Regeringskansliet har sänt till JO eftersom JO inte granskar statsministern eller statssekreterare. Det var det jag inledde med att säga. Det står i interpellationen. Det är därför vi från riksdagens sida vill veta vilken utredning som har gjorts på Regeringskansliet för att komma till rätta med det som faller utanför JO:s tillsynsområde, det vill säga statsministern, hans statssekreterare och den politiska staben. Jag är väl medveten om detta. Det framgår. Men det är bra om det är så att justitieministern tillstår att den självkritik som Regeringskansliet uttrycker och berättar om för JO också gäller statsministern och hans statssekreterare. Det här ska vi titta vidare på. Jag tror att det är så – jag ska titta noggrant på protokollet och studera det justitieministern säger här – att vi helt enkelt får återkomma med frågor till statsministern om detta.

Vad gäller att detta också bereds i konstitutionsutskottet stämmer det. Men en bred allmänhet kan ha tagit del av det faktum att möjligheten att granska det här blockeras av justitieministerns eget parti. Frågorna om säkerhetsskandalen kring Henrik Landerholm har skjutits på framtiden även om det finns frågor som är möjliga att granska. Det är därför vi nu tar till det här greppet med interpellationer.

Vi får helt enkelt återkomma till det här. Jag håller tummarna för att justitieministern inte ännu en gång lånar sig till den här typen av tillställning, för det är statsministern som borde stå här och svara på frågor om sitt kansli, som han leder. Det är statsministerns ansvar, och svenska befolkningen förtjänar svar.

(Applåder)