Herr talman! Jag tackar ministern för svaret.

Kontaktförbud i all ära – det är självklart bra att det finns – men vi får inte glömma bort att det egentligen bara är ett papper. Om en förövare är intresserad av att till exempel skada en annan människa och har gjort det under en längre tid hindrar kanske inte ett papper den personen. Jag vet förstås att det kan bli påföljder av det, men det är inte alltid att ett papper stoppar en förövare.

Angående kontaktförbud tycker jag ändå att offren glöms bort på något sätt. Det jag syftar på i interpellationen handlar om möjligheten att gå vidare i livet, att kunna leva ett liv utan rädsla, att inte behöva titta över axeln och att slippa leva med en fängelsekänsla.

Jag vet att jag i talarstolen tidigare har tagit upp att jag själv har levt i en relation som var väldigt destruktiv. Jag vet dock inte om jag har nämnt det för ministern. Det var väldigt mycket våld med i bilden. Polisen blev kallad till vårt hem men körde tillbaka oss dit. Vi fick helt enkelt inte hjälp utifrån för att kunna bli fria.

När jag väl lämnade honom lyckades jag få kontaktförbud beviljat. Men kontaktförbudet hjälpte inte, utan han stalkade mig och höll sig runt huset. Av Brå fick jag uppmaningen att ladda ned 112-appen för att bara kunna trycka på knappen i appen när jag till exempel skulle gå ut med soporna. Det är jobbigt att leva på det sättet, att inte kunna våga vara ens i sitt eget hem utan att vara rädd för att någon står och tittar in och kan göra någonting.

Jag vill också säga något om en annan sak som är anmärkningsvärd. Jag vet att jag vid flera tillfällen förut har pratat med ministern om kontaktförbud och just gps-övervakning. I Spanien har man sedan 2009 använt gps-baserad övervakning av personer som har kontaktförbud. Systemet heter Cometa och går ut på att förövaren bär en gps-sändare och offret en mottagare som ger en varningssignal när förövaren kommer inom en viss fastställd radie. Personen i fråga kan därigenom leva utan att behöva oroa sig. Så fort det piper vet hon att hon kan springa och gömma sig eller springa till sin granne. Men när det inte piper kan hon leva i lugn och ro, för då är han inte i närheten. Det gör mycket för den psykiska ohälsan. Samtidigt larmas också polisens central.

Systemet används i över 3 000 aktiva fall. Enligt Spaniens inrikesdepartement har inte en enda kvinna med aktiv gps-enhet mördats av sin tidigare partner. Det är väldigt anmärkningsvärt. Liknande modeller används i Portugal, Frankrike och Italien. Frankrike införde sitt system 2021 efter att en lång rad kvinnor mördats av en tidigare partner trots kontaktförbud. Resultatet blev att antalet dödliga överträdelser minskade kraftigt redan första året, vilket är jättebra. Storbritannien har sedan 2023 ett gps-baserat varningssystem som testas i London och Manchester. Varför saknar Sverige liknande system? Varför går inte signalen till kvinnan?