Fru talman! Vi kommer att återkomma till vilken väg vi väljer när det gäller detta i början av det nya året.

Jag vill säga: Det finns verkligen ingen som tycker att 15-åringar eller 16-åringar ska sitta i fängelse heller. Men det är en realitet att vårt samhälle har utvecklats på ett sådant sätt. Jag nämnde de 40 barn under 15 år som nu är föremål för rättegångar om mord, så kallad bevistalan. Detta har exploderat under senare år.

Det är 500 barn som är involverade i mord och mordplaner om vi ser det över längre tid, och 125–130 av dem är under 15. Vad ska vi göra med dessa barn? Folk säger: familjehem. Men det finns ingen där ute som vill erbjuda familjehem längre.

Vad händer med alla andra barn när socialtjänsten och den statliga ungdomsvården på grund av rena utträngningseffekter inte längre har möjlighet att arbeta med de barn som befinner sig i den så kallade riskzonen? Folk säger: Barn i riskzonen ska inte slängas i fängelse! Självklart inte, men problemet är bara att systemet inte har kraft att arbeta med barn i riskzon, inte heller när det gäller den bredare preventionen.

Vi måste få till en annan arbetsfördelning mellan olika delar av vårt samhälle om vi över huvud taget ska lyckas med uppgiften att säkerställa att barn inte hamnar i allvarlig kriminalitet.

(Applåder)